Grönskans tid - när allt krockar

Vissa perioder är det bara så. Det är läge för allt möjligt. Alla möjliga arter är intressanta, metoderna är legio och dessutom finns det saker bortom fiskets värld som pockar (jo, faktiskt!). Just nu är det lite så. Trevliga grillkvällar eller en kyld dryck på stan med goda vänner - när de rödögda har vaknat och börjar röra sig bland växtligheten? Svår grej. Som sniffande hundar rotar sutarna runt och bubblar upp ätbart och ökar blodtrycket på undertecknad. Inte många saker kan ge mig samma känsla av total fiskeupplevelse som en gryning, eller skymning, med ett nerblyat flöte några meter utanför mig. Jag suger åt mig känslan som en tvättsvamp. Vem kunde ana, i den smällkalla vintern, då varenda kroppsdel skrek efter värme, att man skulle sitta här i kortbrallor och mysfiska och bara le för sig själv? 

Men, det är klart. Nere på kusten är det fortfarande läge för feta strömmingsätare som går under benämningen Trutta trutta. Fast, som sagt, med tilltagande värme är det bättre lämpat för andra än mig. Istället gör jag räder till vatten utan salthalten närvarande, där matarga abborrar biter över dropshot-fiskade jiggar och starkt doftande GULP. Hugg som nästan kittlar in i nervsystemet och synen av en bastant abborre som spärrar upp ryggfenan och seglar iväg på tvären är som energidryck: snabbt uppiggande. Så står jag åter bland fiskegrejorna och rycker i olika spön. Nyss kändes valet klart, nu tvekar jag. Så många arter, så många metoder, så många upplevelser. Djupt, grunt, sött, salt, mete, spinn, feeder, jigg, flöte, baske mig fluga ... Så ont om tid. 

För den som vill ha ännu ett val: näbbgäddorna är här. Nu kokar vattnet, de glittriga pilarna simmar kors och tvärs och dansar på ytan, eller kastar snabba skuggor över grunda bottnar. Försommar. Hektisk, het och häftig.