Trots kalla händer i hällregnet och behovet av ideliga påtårar från termosen så värmer det i själen. Huggen är många, rappa och dessutom ett gott tecken på att det åter finns en del abborre längs kusten. Spötopparna knycker mot en grå himmel. Men så, efter ännu en vindkantring skingras molnen och det blir lika varmt som man kan förvänta sig i slutet av juli. Finväder, fortsatt finfiske. Jag knycker vidare med dropshotrigg, Kenny & Stefan med mer traditionellt paternostertackel. Allt funkar.
Vi får svara på en del frågor om varför fisken åker i igen. Konstigt. Inte ens år 2013 är allmänheten så upplyst så att det här med ekosystem, långsiktig förvaltning och generell försiktighet med naturen är något självklart. Nåväl. Vi får någon tumme upp när vi åtminstone behåller någon enstaka matfisk. För, det, mina vännre, är något man kan unna sig en dag som denna.
Och nystekt abborre, serverad med färskpotatis, en kall örtsås och frisk sallad ... ja, herregud. Det är gudomligt. Men kom ihåg: ta bara ett par till middag, släpp resten. Framför allt om du krokar en bjässe: hon behövs i vattnet.
4 kommentarer:
Kul att läsa om att fisket på Gotland kan pågå även varma sommarmånader och att borrarna är på väg tillbaka. Jag måste börja sprida mitt fiske till annat än Havsöring.
/Böna
Man ska alltid fiska annat än öring. ;-)
Abborrarna verkar finnas på några få ställen, men det är ju tyvärr också ett hårt fiske efter dem på sina håll. Låt oss hoppas att de får fortsätta att dyka upp längs kusten. Jag har själv valt att äta upp tre stycken på hela sommaren ...
Jädra fint ljus du fått på borrarna på stenen Nicka. Du kan du!
Tackar, Ola. Men mycket beror på sol, moln och abborrarna själva. :)
Skicka en kommentar