Men luft under sulorna behöver jag. Ofta. Jag måste rasta mig själv. Det är inte bara fiskeivern som driver och drar. Det är en ständigt närvarande känsla av att jag någonstans tillhör den där naturen. Jag måste ut, bort, se, uppleva, känna och andas.
Nu vankas nya äventyr - i fiskets tecken. Det kommer säkert någon rapport. Innan jag ger mig av är jag på besök hos vännerna på ABU Garcia. Plötsligt är jag i en gigantisk godisbutik för ganska vuxna, men leksugna fisketokar. Undrar om den här rullen skulle passa för mina kusträder. Antagligen finns det bättre lämpade storlekar - även för det fisket som vankas å det snaraste. Time to hit the road! Rapporter kommer.
4 kommentarer:
Fantastisk blogg nicka, Du som är av Sveriges bästa fiskeambassadörer gör sådana bra inlägg, kloka ord och magiska bilder. Önskar att fler hade fått ta del av det. Tycker att dom borde köra ett ordentligt fiskeprogram med dig, Typ River Monsters eller något. Du är en otrolig skribent och fotograf!
All heder!
//T
Oj. Stort tack. Bugar djupt.
Men jag undrar om jag inte trivs - och passar - bäst här, i mitt lilla hörn. ;)
Håller med november värmer i hjärtat speciellt om man har möjlighet att studera leköring. Det som överraskat och förvånat mig är storleken på de fiskar som leker i bäcken, de är många men den absoluta majoriteten är relativt små mellan 20-40cm. Det har förändrat min syn på vilka fiskar som är värda att bevara och släppa tillbaka åtminstone i de trakter som jag bor nuförtiden....
Ha det gott
Tomi
Hej Tomi. Jo, i vissa åar verkar det vara ganska många små rackare. Kanske är det också ett trevligt tecken på att vi får tillbaka de tidigare årens skörd så att säga. :)
Skicka en kommentar