Två sekunder senare lyfter ett par hundra gäss från fältet. De har anat vad som är på gång och örnarna blir utan frukost ett tag till.
Vassvikar, som spränger in i landskapet som stora yxhugg är inget man är bortskämd med på Gotland. Den vass och ag som växer gör det oftast på ankeldjupt vatten, eller på land. Istället har vi en stenig, karg, hård och rå kust. Inte alla lär sig älska den. Men folk som jag, eller Kenny - vi är födda med den här känslan i blodet. Vi växte upp här och återvänder alltid hit. Vissa dagar är det nästan bekvämt att fisket är segt, eller svårt att genomföra i väderförhållanden som styr och ställer. För då kan man hänge sig åt spaning, foto, fika i blåsten och kontemplation.
Vi stannar upp, förhäxas, njuter, när vi ser ytterligare ett knippe havsörnar dra iväg. tre, fyra, nej fem. Den sista som lyfter är en riktig bjässe, med vit stjärt som är ett flaggspel mot klarblå himmel. Vi sänder några tankar åt alla människor i stugorna som aldrig ser det här. De som lever sitt liv genom Facebook, eller i stadens sus och dus. Ett par doser av det där är också trivsamt. Men att vandra genom livet och aldrig få känna vingslagen av en örn i brackvattnets gränsland, eller plocka en svamp i en mustig skog, är inget annat än en gigantisk förlust.
Hur som helst. Det här är väl en fiskeblogg? Jodå. Men så mycket mer. Antagligen precis som jag - jag är så mycket mer än en fisketok. Men fisketok är jag. Och när det smäller till i spöt, när en stark fisk vrider sig, eller simmar tillbaka efter att vi sagt hej - då myser jag. När vi hittar några gamla saknade kamrater (av arten Esox lucius) blir det extra skoj. Jag har sagt det förr: gäddan är min speciella älskling, men den har också varit hårt trängd runt ön. Den börjar komma tillbaka på vissa platser, men saknas lika tragiskt på andra. Får du en - släpp den varsamt åter och hör gärna av dig med information om fångsten.
En morgon gryr. Vacker som en septemberdag, men kall så att den faktisk påminner om november. Förresten behöver det inte bli vinter i år. Vi har haft mer än vi behöver de senaste åren, tycker jag. fast lite väta saknas fortfarande. Våra fina havsöringar har börjat sin vandring upp i åarna. Jag får äran att räkna in en stadig hona på 72 centimeter. Nu får vi hoppas att hennes gener lever länge och skapar stadiga arvingar i många år framöver. I skrivande stund är mörkret kompakt, men fiskedrömmarna ljusa och yviga. Så småningom vankas äventyr på annan ort, men det blir nog några besök på hemmakusten innan dess.
Tack till Kenny & Rickard för fotoassistans.
6 kommentarer:
Är inte gäddans återkomst ett hot mot HÖ beståndet? Hur var det förr i tiden med HÖ beståndet när det fanns många gröna jägare?
Böna - det kan bli ett långt svar, men jag nöjer mig med ett kort.
För det första har ett friskt vatten i balans goda bestånd av rovfiskar. Gäddan är inte bara Sveriges mest uppskattade sportfisk, utan också en oerhört viktig kugge i maskineriet vi kallar ekologi.
I många Norrlandsvatten (och andra) är man livrädd att den elaka gäddan ska äta upp den "mer värda" öringen. Det är trams och dessutom ganska knasigt att vi tror att vi människor ska gå in och berätta hur det ska se ut i en sjö eller ett vatten på det sättet. Dessutom brukar det visa sig att fiskar samexisterar på ett alldeles excellent sätt, så länge vi inte häller i någon art som inte skulle finnas där...
Förr så var det gott om gädda, möjligen sämre med öring. Men då ska vi komma ihåg att arbetena i åarna inte hade kommit igång. Förbättringen för öringarnas lekmöjligheter är nog den enskilt i särklass största anledningen till att det fisket gått uppåt. Tyvärr dräpte man också gädda i vissa åar, egentligen av okunskap, vilket ytterligare förstörde beståndet.
Om man är orolig att gäddan ska äta upp alla öringar är det nog läge at: 1. värdera gäddan högre, 2. inse att det finns andra betydligt värre hot mot den prickiga fisken... :)
På återhörande.
Vackert, både text och bild.
Jag har inte lyckats träffat på någon gädda i höst.// Jörgen
Tackar, Jörgen! Må gott!
Tack för ett bra svar Nicka. Jag är själv uppfödd med gäddfiske i övergödda småländska insjöar och ser fram emot att fånga strömmningsstinna gäddor av lite större exemplar än de jag är van vid.
HÖ kan väl äta små gäddor misstänker jag, så det blir säkert en ekobalans. Jag hoppas på ett mer artrikt fiskbestånd framöver och det kanske vi kan börja hoppas på.
Vart ska man vända sig om man vill vara med att bidra med arbete med arbete i åar och gäddfabriker?
ps. tack för bra bilder och text!
(det är så självklart att det inte behöver sägas längre)
/Böna
Tack, Böna. :)
Mycket av arbetet sker ju genom Sportfiskarnas projekt numer. Där är det kanske inte så lät att engagera sig rent praktiskt, men genom att vara emdlem stöttar man indirekt.
Våra klubbar gör ju en del pyssel också. Fårösunds Sportfiskeklubb är ju störst och mest aktiva, men även lilla Gotlands Sportfiskeklubb utför en hel del jobb. Är du t ex medlem i Fårösund kan du säkerligen få bidra med både grusskyffling och annat skoj i arbetena. Men så här års är det ju lågläge på den fronten.
Skicka en kommentar