På oskrivna blad

Nya möjligheter. Det brukar heta så, när året startar. Jag letar möjligheter över huvud taget. De ihållande kulingvindarna har rört till det ordentligt. De grumliga vattenavsnitten är legio. Jag smyger omkring och spanar, funderar, testar lite. Inne i ett lugnare område föds hoppet. Glädjen spirar när det smäller på hårt. Ännu högre står glädjen i skyn när jag direkt känner en karakteristisk tyngd och seghet från en rätt fin fisk. Gädda! Det är så oerhört roligt, bra och skönt att de börjar komma tillbaka här och var. Hon får strax simma åter. Givetvis. 

Längre bort, där det grågröna flyttat sig ut från kusten tar jag sikte på några storstenar. Medan vågskvalpet gör sitt bästa för att ta sig in innanför mina kläder vandrar mina tankar till nya platser, nya idéer. Men jag avbryts trevligt nog av ett fint hugg. En härlig öring hoppar och skakar. Dessvärre släpper den ganska omgående, men den var en värdig motståndare en kortare stund. 

Man ska inte hänga läpp, utan slänga drag. Efter ytterligare några tunga sving utåt sitter en ny fisk. En öring strax över minimimåttet. Jag krokar av den efter att jag fått en halvtaskig mobilbild på ett fartmoment. Nu skymmer det. Snabbt, skoningslöst, i januarikylan. Året är nytt och dagarna oskrivna. Det kommer fler tillfällen, med fler chanser.