Samma sak gäller på kusten. Du kan ha en dag, då allt går snett, eller då det åtminstone är svårt att infria drömmarna. Planerna går om intet, väder, vind och fiskar tycks vara emot dig. Du valde fel dag. Men likväl - du är där ute i det fria. Med vågor och regn mot din hud, med kylan som nyper dig till vaket tillstånd. Bara det är värt en hel del.
Kenny viker sig ur bilen och spanar. Vi säger ingenting. Vi vet. Det här blir ingen enkel dag. Men det finns ändå hopp, eftersom vi trots allt är iklädda vadarbrallor och har spön i nävarna. Sikten är oändlig i vodkaklart brackvatten. Det rullar in lite nytt vatten i en tilltagande vind. Men vattnet håller i bästa fall två grader.
I en liten gryta visar sig en rejäl fisk ett par gånger, men den verkar ha anat att något inte står rätt till. Kenny inser sig besegrad och vi släntrar vidare. Vi passerar en sträcka där vi förfasas över nätfiskarnas girighet. Fem, sex ... sju nät. På en liten fläck, där isen nyligen släppt sitt grepp. Jojo, det gäller att passa på. Det krävs ingen masterexamen i biologi för att räknna ut att de där näten kommer fånga ett antal oätliga efterleksfiskar, plus en hel del annat. Ett nät eller två är kanske ingen fara, men ett halvdussin på en liten fläck betyder "total avspärrning".
Jag kyler ner hjärnan och dämpar mina arga tankar om slapphänt lagstiftning med en promenad på istäckt strand. Ute bland några stenar hugger en fisk som är av hyfsad storlek. garanterat brunaktig dock. Den släpper av sig själv, men ger värme i kroppen.
Vi drar oss hemåt, nöjda över dagens spontana havsörnsskådning. Minst nio, varav tre av dem kalasande på något gott, ute på ett isflak. Tänka sig. Det finns faktiskt levande människor i vår moderna samhälle som vill ha ihjäl dem. De borde också lära sig att tänka ett varv till. Typ: så fantastiskt det är att se dessa magnifika fåglar sväva över mig, medan snöblandat regn - utan framgång - försöker piska mig till att gå in.
6 kommentarer:
Hej Nicka!
Förstår verkligen dina tankar och ställningstaganden. Bor numera i Klintehamn som råkar ha en av Gotlands smolttätaste bäckar som flyter genom samhället. Det är glädjande och fantastiskt i sig. I likhet med dig förstår jag inte hur det kan komma sig att människor vadar ut nät och lägger nät från strandkanten och utåt kors och tvärs dag ut och dag in i anslutning till detta vattendrag, även de med båt lägger långa nät från strandkanten och utåt havet. Självklart skulle människor inte göra det om det inte gav fisk och om det inte var tillåtet. Problemet är bara som du också nämner att dessa nät som läggs på 0,2 - 3m djup tar väldigt många av lekfiskarna speciellt när de får läggas i så nära anslutning till reproduktionsbäckarna. Det är för mig mig ofattbart att det är tillåtet i en modern värld.
Ha det gott
Tomi
Hej Tomi!
Jo, det blir lite ledsamt ibland.
Samtidigt vet jag ju att det inte är lätt att balansera på den vassa eggen. Som sportfiskare och fiskevårdsivrare är det lätt att avfärda nuvarande regler för mängdfångande redskap som obegriplig.
Min käpphäst brukar exempelvis vara att det ju r ett skämt att du får slänga i 180 meter nät på grundvattnet. Likaså får din bror, syster, morbror och kusin göra. Men du eller jag får inte släpa ett dag efter båten i samma område. Vad gör mest skada?
Och, för säkerhets skull: jag tror inte att ett enstaka nät här eller där är någon fara för fiskbestånden. Men det vi såg häromdagen, när ett stort område är helt avspärrat... Det vrider sig i magen att se eländet. Det är inget annat än girighet och avsaknad av förståelse för ekologiskt samspel.
Men, som tur är finns det hopp också. Och det finns fortfarande fri kust att vandra längs. :)
Jävla bra skrivet! konstnärlig! :D
Jag tackar å det vänligaste, Peter! :)
Hej Nicka, gillar din blogg skarpt.
Undrar om du skulle vara intresserad av ett länkbyte?
Mvh Simon
www.fiskedrag.nu
Hej Simon och tackar. Mejla mig så kan vi ta det där. Mvh /Nicka
Skicka en kommentar