Fortfarande sensommarkänsla. Någon dundrande höststorm och kyliga nätter emellanåt, men vissa dagar är det som om vi är kvar i augustis daggvåta temperatur. Då passar det bättre med lite opretentiöst dropshotfiske. Kortbrallor på och kaffetermosen i packningen. Färsk, tunn, Fireline på den lilla haspelrullen och iväg.
Kenny suktar efter den svarta och uppiggande drycken och får hålla tillgodo med att nyttja min rig-bin som kopp i megaformat. Lika bra det. Det går ju åt en del.
Abborrarna hugger friskt på små jiggar som darrande förflyttas någon decimeter ovan bottensedimentet. Ibland i förflyttningen, ibland när jiggen dalar någon centimeter.
De fiskar vi får är inga bjässar, men välmatade, pigga och rappa. På jiggspön och lätt utrustning är det skoj. Men vi ser till att inte roa oss för mycket på de randigas bekostnad. Så fort som möjligt in till land, kvick avkrokning och ut igen. Det kunde vara lockande att spara någon fin matfisk, men idag blir det inte så. Idag njuter vi av upplevelsen och vilar ryggarna under mer kaffesörplande.
Innan vi avlägsnar oss krokar Kenny något som är mer likt en ruda i formen. Klotrund och bullig. Stjärtfenan sticker ut som en liten flagga från den korpulenta kroppen. Här har vi en gynnare som ätit fort och mycket. Tillväxttakten måste ha varit expressartad. Imponerande. Vilka ätmaskiner de är när tillfälle ges. Kanske är det därför Kenny nu blir så hungrig att han tar älgkliv till bilen. Jag stannar en liten stund till. Det är alltid svårt att slita sig när det drar till så där hetsigt i linan. Och snart är det ju höst på riktigt.
Hösten är snart här. Ett tydligt och viktigt hösttecken är att vår kära havsöring är fredad i ett antal områden längs kusten. Anledningen är naturligtvis att öringen ska få lekvandra i fred och skapa morgondagens öringar. Två nya fredningsområden har tillkommit och ett annat har utökats. Det innebär att vi nu har 34 vattendrag som skyddas - i 25 olika områden.
De två nya områdena, där alltså allt fiske är förbjudet 1 oktober - 31 december, är vid Västergarnsån (från Kronholmens fyr ner till en udde söder om Västergarns samhälle), samt runt Vitärtsbäcken i Kappelshamnsviken, nära Storugns. Runt Själsöån har fredningsområdet i anslutning till mynningsviken blivit aningen utökat.
I pressmeddelandet säger vår länsfiskekonsulent Rolf Gydemo följande:
- Havsöringen har ett mycket stort värde för alla kategorier fiskare och lockar också varje år många fisketurister till Gotland. Det är därför viktigt att skydda öringen under lektiden för att behålla ett starkt bestånd.
Från HaV, som beslutar om föreslagna regler, säger Martin Rydgren så här:
- Vi bedömer att länsstyrelsens förslag är lokalt förankrat och ett väl motiverat led i arbetet med att stärka havsöringsbestånden i Östersjön och har därför beslutat att införa de föreslagna ändringarna och dessa träder i kraft den 1 oktober.
Mer exakt hur fredningsområdena ser ut kan du se i en PDF-fil här.
Sprid gärna det här till dina fiskande kamrater. Och kom ihåg en annan viktig sak nu på höstkanten: släpp tillbaka havsöring som har minst lilla färgskiftning. Våra vilda, lekande öringar är så viktiga. Upplys gärna din granne, din nätläggande gammelmorbror och din nyfrälste spöfiskepolare om det här också.
Väskan ligger färdigpackad. Nåja. Nästan. Det blir en utflykt till strömmande vattendrag en bit bort. Jag återkommer om det inom kort. Det finns nämligen vatten där fiskarna obehindrat kan få simma dit det är tänkt, områden där havet är friskt och inte alldeles utfiskat.
Innan jag reser knyter jag ihop säcken lite. Ämnet "fiskfauna och förstörda vattendrag" är en nationell angelägenhet. Här på Gotland tampas vi inte så mycket med kraftverk som ruinerat fiskens möjlighet att vandra till sina lekplatser. Men istället har vi utdikade, uträtade och in absurdum förstörda åar och våtmarker. När det moset toppas av en sur grädde om att göra kalkbrott av avsevärda arealer är det lätt att bli lite missmodig. Men det finns hopp också.
Som tur är finns Sportfiskarna. Ett antal projekt för att gynna fiskarnas möjlighet till lekvandring, uppväxt och fortlevnad pågår. Här på Gotland är exempelvis ett antal våtmarksprojekt i gång. De så kallade "gäddfabrikerna" är en livlina för många fiskarter, men också effektiva kväve- och fosforfällor i landskapet. Dessutom är de finfina lokaler för fåglar, insekter och smådjur. Det som människan en gång förstörde och tog bort försöker man nu återställa.
Läs gärna mer om vad som händer här:
http://www.sportfiskarna.se/tabid/536/Default.aspx - massor av nyttig och intressant läsning.
Ett litet tv-klipp som visar vad Sportfiskarna har stadkommit i Stockholmstrakten är ett annat glädjeämne. Här pågår massiva insatser för att återskapa friska vatten och en levande skärgård. Ta bara det här exemplet: http://www.svtplay.se/video/2308468/abc/10-9-08-40 (titta 33 sekunder in i klippet).
Håll hoppet uppe. Och säg ifrån när naturförstörare vill rasera din och allas vår gemensamma framtid med kortsiktiga dumheter.
Vi ses och hörs.
Det är väl inte vad man förväntar sig när båten stävar ut mot öppet hav. Men snart ser vi hur vattnet kokar. Strömmingar som glittrar, stimmar och flyr i vild panik. Under strömmingen förväntar vi oss jägare av det förväntade slaget - havsöring, eller möjligen gädda. Icke.
Det är idar av bastant storlek som kryssar runt och glupskt förser sig av de små, proteinrika matbitarna. Lite udda är det allt. Id brukar jag meta. Nu kör vi riktat spinnfiske efter rovgiriga brackvattensidar, rejäla och aggressiva.
Vattnet håller badtemperatur, så det är inte så konstigt att andra rovfiskar håller sig undan. Men vi badar inte. Vi guppar fram i solskenet och njuter av tomheten. Helt tyst är det inte. Den tilltagande brisen ser till att havet kluckar mot skrovet. och det plaskar när små och stora fiskar far omkring i vattenytan.
Snart får udda vara jämnt och vi tar oss till hamnen igen. Dagarna går fort och kylan tränger undan solgasset. Men idarna fortsätter att jaga och strömmingarna flyr. också en dag. En oväntad, underhållande, trivsam dag.
