Kenny suktar efter den svarta och uppiggande drycken och får hålla tillgodo med att nyttja min rig-bin som kopp i megaformat. Lika bra det. Det går ju åt en del.
Abborrarna hugger friskt på små jiggar som darrande förflyttas någon decimeter ovan bottensedimentet. Ibland i förflyttningen, ibland när jiggen dalar någon centimeter.
De fiskar vi får är inga bjässar, men välmatade, pigga och rappa. På jiggspön och lätt utrustning är det skoj. Men vi ser till att inte roa oss för mycket på de randigas bekostnad. Så fort som möjligt in till land, kvick avkrokning och ut igen. Det kunde vara lockande att spara någon fin matfisk, men idag blir det inte så. Idag njuter vi av upplevelsen och vilar ryggarna under mer kaffesörplande.
Innan vi avlägsnar oss krokar Kenny något som är mer likt en ruda i formen. Klotrund och bullig. Stjärtfenan sticker ut som en liten flagga från den korpulenta kroppen. Här har vi en gynnare som ätit fort och mycket. Tillväxttakten måste ha varit expressartad. Imponerande. Vilka ätmaskiner de är när tillfälle ges. Kanske är det därför Kenny nu blir så hungrig att han tar älgkliv till bilen. Jag stannar en liten stund till. Det är alltid svårt att slita sig när det drar till så där hetsigt i linan. Och snart är det ju höst på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar