Hur som helst. Skulle du lyckas fånga en gädda med märkningen som du ser på bilden här intill är vi glada om du meddelar fångstdetaljer (plats, gäddans kondition, längd, fiskemetod, tid etc). Märket innehåller kontaktuppgifter och ett nummer som innehåller fyra bokstäver och tre siffror. Min absoluta rekommendation är att du släpper tillbaka gäddan, så oskadd som det bara går. Får den leva kan den ge oss viktig information igen. Och framför allt kan den ge oss gäddbebisar framöver.
Men hur var det nu med det överraskande momentet? Jo. Piggen är ju inte känd för att vara en öringsmagnet av rang. Å andra sidan kan dess oförutsägbara, vingliga färd i vattnet givetvis vara för mycket för vilken fisk som helst. Som den här ilskna, öringshannen. Med stilig krok, vacker gå-bort-kostym och parningsdans i tankarna kastade den sig över betet. Därefter kastade den sig rätt upp i luften och så småningom fick den försiktigt dyka tillbaka i böljan. Öringsfiskare vittnar ju återkommande om bonusgäddor. Inte lika många gäddfiskare rapporterar om bonusöringar. Kul och oväntat.
Tack till Fredrik för fotoassistans.
11 kommentarer:
Nåjo, visst hugger det en och annan HÖ på grisaknoen, fast inte nått man fiskar riktat efter dom med?
Förresten hur djupt sticker ni märkningen, så att det går runt något ben eller? När vi märkte hälleflundra i somras så la vi en blöt handduk över ögonen, hade väldigt lugnande effekt på fisken,
har ni provat det på dom gröne också?
MVH
Alexmcfire
...Mjahapp...misstänkte att det var nåt fuffens eftersom hö-fisket gick lite trögt. Dom är alltså dresserade att tro att dom är gäddor. Ska ta med ett rostigt atom nästa gång. F ö fick vi (zap) minst en Stockholmsöring, ca 7-8 hg med knäckt ryggfena...
/Bottennapparn
Mycket lekfisk nu, Krokko fick en besa på östra sidan på runt 2 pannor i lördags.
MVH
Alexmcfire
Bottennapparn - nämnde jag inte dresseringen av de prickiga?
Alex - jag tror inte att så värst många (av förklarliga skäl) fiskar riktat efter öringen med piggen. Men kör man envist med den lilla kommer det garanterat att ge fisk mellan varven. Som med alla andra beten ... Gäddorna håller sig rätt lugna utan handduk kan jag meddela. Märkningen fästs med en T-formad plastbit mellan fenstrålarna. Det går snabbt och smidigt (men får förstås bara utföras av behöriga personer!).
Nja, alla beten är inte så bra på HÖ, fast vi känner ju en som har sitt PB på HÖ på en CK1800!
Fenstrålarna är väl ett sorts ben?
Jo, märkning är något som kräver lite träning. Sen är det väl tacksammare att märka gäddor när det är kallare,dvs dom är mindre livliga.
MVH
Alexmcfire
Självfallet brukar beten som påminner om fiskartens naturliga föda (avseende storlek och beteende) användas mest - och således fungera bäst. De rent fysiska förutsättningarna är det som bör styra mest. [Ex. Grunt vatten + långsamt tempo + imitation av litet bytesdjur = ett visst sorts bete]. Men det finns nog inte en fisk i världen som är så förbaskat varumärkesföljande som vi människor...
Man kan vända och vrida på det i evinnerlighet. Men för att förtydliga mitt resonemang in absurdum: ett stort gäddbete är säkerligen ofta för stort för att öringen ska attackera det. Många öringar har säkert simmat förbi och sneglat, men inte bitit. Går man ner i storlek kanske den nyper på (oavsett hur vi människor kategoriserar betet, t ex "gäddbete", "laxdrag", "gösvobbler" etc.- eftersom det handlar mer om VÅR uppfattning av utseendet och om hur anpasat betet är till m-e-t-o-d-e-r). Stora gäddor ignorerar säkerligen ofta små fjuttbeten eftersom det inte är värt mödan ur rena energiprincipiella och nedärvda impulser.
Men ibland skiter naturen i de här teorierna. Då blir det antingen kul, eller tråkigt. :)
Fast alla havsöringar bor inte på grunt vatten, fast dom oftast är svårare att komma till tals med på djupet...
MVH
Alexmcfire
Det var - som jag skriver - ett e-x-e-m-p-e-l. Men inte desto mindre är det så att öringen ofta är strandnära. Det är därför vi gillar att fiska den. Strandnära är det ofta grunt. Relativt sett.
Kul att de fortfarande finns runt ön!
Jag hörde något om att man skulle göra försök på gotländska gäddor för att se om de var födda i sött eller bräckt vatten. Är det något som ingår i det här projektet?
Nere på sudret där det inte finns så mycket gäddförande åar så är det ju mycket, mycket ont om gädda. Det tyder ju på att reproduktion i bräckvatten nästintill försvunnit :/
Mvh,
Urban
Hej Urban! Det har redan gjorts en del undersökningar om det du nämner. Tyvärr får man i de fallen döda gäddorna för att kika på otoliter. Där verkade det som om brackvattensuppväxande gäddorna var viktigare än man tidigare trott. Men samtidigt - som du säger - vet vi ju att de gått tillbaka kraftigt på många håll. Nya gäddundersökningar i större format är kanske på gång framöver. Men det handlar om att få loss pengar för forskning. Jag berättar mer om det när de inblandade har något nytt på fronten.
Aj då.
Verkar dock logiskt att sötvattensfödda gäddor endast har haft betydelse på begränsade kustavsnitt... Gäddor är efter vad jag har läst mycket stationära och rör sig sällan längre än 3km från den plats de fötts(!)
Forskning jag skulle vilja se är provtagning av planktonhalt/planktonsammansättning på vattnet på olika platser runt ön i april-maj (lektid), tillsammans med referensprover från sjöar och åar där reproduktionen fungerar. På så sätt kanske man kan identifiera platser (t.ex. åmynningar och isolerade vikar) där gäddbestånd skulle kunna återetableras.
/Urban
Skicka en kommentar