De skygga havsöringarna håller sig förstås helst på avstånd när ljuset är skarpt och rörelserna längs ån är lättavslöjade. Men vi hittar ett par till slut. En liten rackare som pilar iväg i en liten djuphåla och en betydligt större som bidar sin tid under några överhängande grenar, svår att få korn på med kameran. De vissna löven ser ut som tvätt som hänger på tork. Öringen ser mer ut som om den väntar på mer regn - eller varför inte några lekkamrater i passande storlek och antal.
De kommer. För när det mörknar dyker öringar upp från tomma intet, tycks det. De kommer naturligtvis från havet och forcerar den lilla bäckens hinder med målmedvetenhet och kraft. Öringens lek i små vattendrag är en höjdpunkt på hösten. Har du tid och möjlighet ska du inte missa chansen att hänföras och imponeras av moder natur - och av salmo trutta. Kom bara ihåg att smyga, klä på dig varmt och komma ihåg att du är objuden gäst, inte lekkamrat.
4 kommentarer:
Ännu mer spektakulärt blir det när detta sker mitt inne i ett samhälle. Otroligt kul att se dom komma varje höst...
MVH
Alexmcfire
Jag var och kikade för ett par år sedan. Fantastiskt. Helt otroligt vilka stora fiskar man kunde se i den obetydliga lilla bäcken...
/Urban
För en nyinflyttat öbo! Vilka åar är bäst för att kika på havsöring i?
Jag skulle rekommendera Själsöån, där fina spänger och skyltar guidar på färden. Mejla mig gärna så kan jag berätta lite mer. :)
Skicka en kommentar