Kroken är sylvass, mothugget kändes ok. Inget mer på samma plats. Vätskepaus och liten förflyttning.
Med väskan på ryggen går jag i strandsvallet och strökastar. Hugget är - som så ofta när det gäller havsöring - fullkomligt oväntat. Den bara finns där. Den här gången sitter fisken. Men den är inte alls lika blank. Det här är en fisk på väg mot lek. På något sätt lyckas jag skaka av mig väskan och drilla fisken med vänsterhanden, rota upp kameran med den högra och knäppa ett par bilder. Jag lossar fisken försiktigt i vattnet. Uppskattningsvis 2,5 kilo arg havsöringshanne får snart simma vidare.
Nu vädrar jag nya chanser igen. Ut på ett litet rev, där jag dänger i vågorna. Men min respit är snart över. Mina kast springer gatlopp melln den flyende tidens huggtänder. Just innan jag måste ge upp kommer de igen. Först en hård stöt, följt av en fisk som välver i ytan. Underbart. Jag gör vevstopp och får ännu ett hårt hugg till svar, men inget mothugg i världen hjälper. Fisken är för snabb, för alert. När draget nästan når spöspetsen stannar jag igen och ser hur en fisk glider fram, hugger och tvärvänder. Tomt. En annan mörk skugga kommer från andra flanken. Vad är detta?
Retligt. Det är fullt av fisk i farten, men som så ofta tidigt på säsongen är de svåra att kroka. Några grader kallare i vattnet och de brukar bli lättare att tas med. Jag laddar. Jag lovar!
5 kommentarer:
Härligt Nicka. Har själv varit ute och haft ett par rikigt bra öringsdagar. Blandad kompott av fisk som ska upp och rikigt fina öringar. Bara köra på.
Anders N
Hade jag satsat dollars på dig nicka så hade jag kunnat luta mig bakåt nu och sluta jöbba.....jag visste att du inte skulle ha ro i kröppen utan illern klev in under skinnet på dig och nyfikenheten blev övermodig ;-)
Hehe. Ja du, herr D. Men problemet är egentligen att den där oron finns för så många arter, metoder och vatten... :)
Anders: Jo, för tusan! Det är inte så illa med höst.
Japp, jag har förstått det när det gäller dig Nicka. Önskar jag hade samma fiskesjäl som du när döperioderna slår in men si det vill sig inte. Det andra fisket kanske kommer tillbaka, vem vet. Men I helgen tar jag en Blank ;-)
It's both a blessing and a curse.
Om havsöringsfisket hade varit det enda och det viktigaste hade jag haft det lite lättare. Nu är det ständigt något som drar och pockar. ;)
Å andra sidan är det lätt att det blir lite tonvikt på kustens raketer unde halva året - när man bor mitt bland dem...
Ut och ta dem bara! :)
Skicka en kommentar