Vår supreme

Härmed slår jag fast att våren är här. På kusten, i mycket trevligt sällskap av Uffe, Rainer och Michael, ser jag alla tecken. Här piper strandskatorna oavbrutet. Sångsvanarnas sträcker förbi, några ejdrar pilar vindsnabbt fram mot en belyst himmel. Solen värmer faktiskt. Vår. Så är det bara.

Först är öringarna svårtrugade och någon fin rackare hoppar av - väldigt strax efter att den har hoppat på. Puffar, virvlar och den där magkänslan som mysigt knorrar om öringarnas närvaro driver oss vidare. Trots lite grus i maskineriet och mer eller mindre havererade rullar har mina gäster nära till både skratt och sköna historier. En kvartett fiskar synar världen ovanför. Jag lyckas lura en trekilosfilur, som fajtas härligt med skön Gotlandskust som fond. Middag! Alla andra simmar åter.

På en sluttning klänger sig några nyvakna tussilagor fast och sträcker sig mot kvällsljuset. Jag ser hur min hand glänser av små, blanka fjäll som flagnar och singlar mot stenarna. Det ena är ett vårtecken. Det andra... Well, det är ett tecken på att säsongen trutta supreme definitivt pågår.