Kortkort virusfiske

Det är inte alltid man vet sitt eget bästa. Jag inbillar mig att jag gör det när solen värmer kustlandskapet i en annars bitande vind. Trots att jag är hårt ansatt av ett förkylningsvirus och känner mig matt, så är jag förstås övertygad om att en liten utflykt i fiskets förtecken är lösningen på mina problem. Tja, det löser åtminstone fiskeabstinensen för ett ögonblick. Men benen är svajiga och huvudet tungt. Jag tillbringar en stund, sittandes på blöta stenar och bara spanar på ejdrarna som har vårbestyren för ögonen. Men snart måste jag vada ut och kasta lite. Det blåser egentligen helt fel; frånlandig vind som driver ut det lilla uppvärmda ytvatten som finns i viken. Men ute runt en udde ser det ändå rätt lovande ut.

Snart sprattlar det till i spöt. Jag får försöka hala fram mobilen, utan att tappa den i böljan och skaka ihop en bild eller två. Kvaliteten är ytterst tvivelaktig, men det får jag bortse från.
Fisken är under måttet, men den är en liten vild, vacker havsöring i glänsande fjällkostym. Kroken lossnar lätt och så är den lilla blanka borta i det stora blå. Kvar är viruset som får ögonen att tåras, näsan att rinna och tinningarna att bulta. Nä, det hjälpte inte. Jag är trött och får se mig besegrad. Hemfärd. Snart nya, friska tag.