Ena dagen är jag en solitär kustvandrare. Ensam i vinden, utan uppbackning eller medresenärer på min färd mot det okända. Ingen att dela skratt och framgång med. Ingen som kan skrika ikapp när en fin fisk biter. Men jag är i mitt rätta element här ute. Tystnaden är min frizon.
En annan dag är vi ett trivsamt gäng som försöker lösa pusslet och hitta nycklarna till de stängda dörrarna. Vi lyckas, skrattar, vandrar, fikar och fortsätter. Ibland axel mot axel i kasten, ibland vandrar vi åt varsitt håll. Vem lyckas, var hugger det? Jag får mer än en beskärd del av vad jag hoppas på. Betydligt mer. Underbara kust. Josef och jag kravlar i strandgruset med varsin kamera när Fredrik får en härlig avslutningsfisk. En efterlekshona som snart får simma ut igen. Resten? Det tar vi en annan gång ...
5 kommentarer:
världsklass som vanlig nicka. Vilka bilder och du sätter fingret på allt i dina texter.! Jag har hört rykten om att du varit med om grymma fisken och fiskar ..... stämmer det? Hoppas du berättar mer här senare och tack för dit blogg-jobb
Som svar på föregående talares fråga ...
-ja det är korrekt. Men inte att förglömma grymma fisken och fiskar är inget man föds för att uppleva. Ont slit och tonvis med kaffe och ibland ges lite lön för mödan. Tacksam är jag som då och då får lov att dela tid och kunskap med mästaren.
- Gäddgalning
Tusen tack.
Hördu Gäddgalning från söderns vidder ... Tack själv! :)
Superläckra bilder som vanligt! Hoppas det är "en annan gång" snart ;)
Tack, Axel. Ditt och datt kommer nog, när jag har en stund över. :)
Skicka en kommentar