Den givmilda naturen

Långsamt stiger temperaturen. Men vårvärme är förstås att ta i. Som så många gånger förr, när påsken annalkas, är det bistra vindar som kommer någonstans norrifrån. Vi vet att det lär bli tufft i dag. Men det finns mycket att uppskatta, även om havsöringarna är svårtrugade. Kenny rattar bilen och jag spanar efter djur. Ormvråk, tranor, grågäss. Kaniner, en hare och två rådjur. Framme på första stoppet ser vi årets första sädesärla kila runt bland strandstenarna. Senare en gigantisk flock vitkindade gäss. Öringar ser vi däremot inte till, så vi gör en förflyttning.


Vi vet det, både Kenny och jag:  i dag lär det bli knepigt. Det handlar antagligen om att hitta små, produktiva fläckar. Eller med tajming korsa jagande öringars väg. Det tar oss åtskilliga fikapauser, funderingar och försök innan vi gör det.

Vi tänker nästan ge upp, där vi vadat över ett parti med fin kulör i vattnet och små vågor som rullar in. Då hugger det. Först för Kenny, därefter för mig. Ytterligare någon hård stöt och rapp attack ger vid handen att det är en liten flock med aktiva öringar som vi har utanför oss. 

Fisken är inte extraordinärt stor, men alert och vacker som en ... Ja, som en vild, gotländsk havsöring. Jag lyfter den vördnadsfullt och snabbt ur vattnet, medan Kenny assisterar med kameran, sedan får den simma ut i det blå. För vacker för att ätas, för värdefull för att ha ihjäl. Så känner jag.

När vi tänker fortsätta vår vandring längs kustlinjen får vi syn på ännu ett av naturens vackra mirakel. Alla skulle nog inte hålla med, men för egen del bevittnar jag gärna en säl som frossar på fisk. Det här är ju både sälens och öringens hem, egentligen inte vårt. Sälen har lyckats fånga en bronsfärgad öring, en utlekt fisk. Den stackars fisken sprattlar, men sitter ohjälpligt fast i djurets käftar. Sälen kastar och snurrar med fisken. Den äter, njuter och verkar nästan vilja ställa till en show. Vi blir stående, häpna och uppspelta över föreställningen. Jag förbannar mig själv. Teleobjektivet ligger i bilen. Det här hade kunnat bli bilder som heter duga.

Snart är sälen borta. Kuststräckan är stilla. Här lär det inte hugga på ett tag. Vi åker vidare, hittar varsin liten silverraket, tar en paus i kylig vind och känner oss färdiga för dagen. Naturen har varit givmild. Det bär vi med oss, hem till stugvärmen.

EN PÅMINNELSE
Det är påsk och vi är många som svingar på kusten. Snälla - kom nu ihåg att visa människor och djur hänsyn. Vill du spara en matfisk, så välj helst en odlad. Eller nöj dig åtminstone med en fisk. Träng dig inte ner och fiska där någon redan är på plats. Håll dig utanför fågelskyddsområdena och glöm inget skräp i naturen. Tänk efter före, brukar vara en smart devis. Och glad påsk. 

De två nedersta fotona: Kenny Cronhamn. Översta bilden och all bildredigering: yours truly.