Vissa dagar saknar jag skärgårdsvikar med vass, frodiga landskap med täta skogar och riglande vattendrag. Men, det här är hemma för mig. Det grå, det glittrande blå, ytorna, ensamheten och den hårda, men ändå gästvänliga miljön på min kust.
Det pågår tydligen någon form av fisketävling idag. Det är inget jag ser några tecken på. Jag hittar sträckor, där inte en själ syns till. Under en nerhängande tallgren lutar jag mig mot en solbelyst stam. Kaffe, andhämtning. Åter tystnad.
Nedanför de närmast oändliga stenraderna når havet land med svaga plask. Måsar, trutar och tärnor dyker efter något. Väl i vattnet upptäcker jag så småningom ansamlingar av spigg. Det lovar gott, fast vattnet är glasklart och lite för stilla. Efter en stund kommer första kontakten. En hård stöt. En till.
Framme vid en liten plätt, där jag brukar stanna till lite extra hugger äntligen en fisk ordentligt. Jag ser den komma, gör ett evighetslångt vevstopp, ser fisken hugga och krokar den.
Det blir en snabb mobilbild, innan den får simma vidare. Drygt halvmetern lång och silverklädd på bästa sätt.
Ännu en liten gynnare biter och följer med. Även den följer efter och puffar, innan jag får den att bita i en lång paus av invevningen. Pausen under en klarblå himmel och solvärme i ansiktet är en påminnelse o varför jag är här. Njutning. Något annat skäl finns egentligen. Gott så. Jag släntrar vidare och testar en liten udde, där vinden ligger aningen mer emot.
Jag sveper ut draget, knycker, pausar och vevar på i högt tempo. När jag upprepar proceduren hugger det hårt. Ingen bjässe här heller, men en fin, silverfärgad öring som jag får lyfta upp för att kroka av.
Vilket bete du använder och vilka grejor du föredra kommer alltid, ska alltid, vara personligt. Jag byter sällan drag, utan kör med några få jag fastnat för. Idag fiskar jag med ett helt nytt drag, som har egenskaper jag letat efter ett tag. Jag fick det tillsänt mig och kunder givetvis inte motstå ett litet testfiske.
Långsmalt, tobislikt och lättkastat. Den relativt låga vikten (19 gram) kompenserar det genom att fara som en pil genom luften i kasten. Men framför allt har det god bärighet i vattnet. Det sjunker horisontellt och lite bakåt när du vevstoppar, inte rakt ner som någon gammal pirk. När du ökar tempot, eller knycker med spöspetsen far det iväg, långt utåt sidorna, som ett mysigt jerkbait i gäddvärlden. Sådana här dagar verkar ett just sådant bete hjälpa till – åtminstone kan jag hänga upp teorierna på det.
MO Coast Tobis, heter den lilla tingesten, om du är nyfiken.
Ännu en firre hugger och släpps tillbaka innan jag drar hemåt och korkar upp en välförtjänt, eller åtminstone efterlängtad, kyld dryck i eftermiddagssolen.
8 kommentarer:
Är det något drag du kommer fortsätta använda ? Btw så var vi nere 13-17e otroligt trögt. Men så var man extremt bortskämd från tidigare år. Flera vi pratade med upplevde detsamma.
Ja, absolut. Ska testa en tyngre variant också.
Ja, det är svårt. Vill man vara lite taskig är det bra att det är lite mer "normala" förhållanden. Öring är inget man bara åker och hämtar - vilket tillfälliga besökare ibland fått om bakfoten.
Glädjande också att det verkar som om havsöringsfisket varit riktigt bra både i Sthlm och delar av ostkusten. Det är inte bra om det bara är ett fåtalpnrpden som bombas sönder. Trevligt med fint fiske på fler håll helt enkelt.
"Fåtal områden" ska det stå.
Hejsan. Vid vilket djup mäter man egentligen vattentemperaturen?
hej Anonym. Ja, det beror på hur tillförlitligt resultatet ska vara och vad man vill ha reda på. Men för egen del ... om jag knatar runt i vatten som når upp till låren så försöker jag mäta så långt ner att jag inte blöter ner mig så mycket. :)
Jag försöker undvika att mäta uppe i vattenytan. Men däremot spelar det ju inte så stor roll om det är 20mcm ner eller 40. Det är inte så superstor skillnad på så små djupskillnader.
Aha! Nu vet vi i alla fall varför fisket är så pass dåligt här hemma! http://www.hd.se/lokalt/hoganas/2016/05/06/fiskare-far-dryga-boter-for-olagligt-fiske/
/Simon
Tjena kungen:)
Vart hittar du fisk nu när de är lite varmare i vattnet? Utanför pallkanten?
Blev det inte varmt i vattnet lite väl fort?
Med vänlig hälsning, Niklas
Hallå. Känns mig inte konungalik alls, här i värmen. :)
Vattnet blir ju snabbt varmare nu, men hittills verkar det ändå som att öringarna finns hyfsat kustnära. Morgnar och kvällar kommer en del bytesfisk in mot stränderna och annat liv kryper fram från gömslen under stenar och tång, så då följer öringen efter. Har man inte möjlighet att fiska i svagare ljust är det mest djupare partier som gäller.
Men helt lätt är det inte.
Skicka en kommentar