Retrospektivt brasfiske

Väderkanonerna från nordost spottar ur sig yrsnö i sällan skådade mängder och ljusen tindrar som bäst. Det är som gjort för en återblick och en kraftansamling inför nya planer. Ett år innehåller så mycket mer än vad som ryms på några korta reder, så det blir helt enkelt ett godtyckligt och egocentriskt axplock från ett dussin månader. [Bilderna förstoras med ett enkelt klick.] Gott nytt år!

När isen bär och de största snömängderna ännu hovrar i atmosfären är det läge att beträda isarna. Med tålamod, en rejäl balanspirk och lugn metodik kan man i bästa fall råka på de där fiskarna som är det roliga målet med isäventyret - rejäla abborklunsar som hugger så spöt nästan lossnar från frosthanden.

Så återkommer dagsljuset. Mellan snöstormarna doftar det av vår, även om fingrarna fryser fast i takt med isbildningen på linan. Lite silver sätter fart på blodomloppet och visar vägen mot den ljusare årstiden. För den kommer. Förr eller senare. Oftast senare, tyvärr.


Det porlar och droppar i dagsmejan, men nätterna är bistra. En skön eftermiddag är det nästan så att ett uppvärmt hörn går att använda som fikatillhåll. Metet börjar på riktigt. Fiskets formel 1 - prylar, taktik, pyssel och spänning.  

Så vankas tungt dängande i vikar och på fjärdar med den stöddigaste av stöddiga fiskar. Gäddfisket är egentligen ännu roligare under försommar eller klar och sval höst, men det är något visst med jakten på megahugget en isfri vårdag.

Värme. Knoppande växter. Flyttfåglarna har definitivt återvänt. Nu är det metets högtid. Åsnan mellan hötapparna är frustrerad. Hela Sverige är fullt av utmaningar och tiden är knapp. Men en dust med sutarna i något hemmavatten är en klassiker som inget kan få mig att stryka från to-do-listan.

Under högsommaren hittar man mig enklast bland gyttja, myggor och umbäranden - under stjärnbeströdda nätter, eller i arla gryningsdimma. Tystnad och tålamod är inte mina mest kända karaktärsdrag. Men när jag stirrar på ett vajande lättviktsflöte är de mina trognaste följeslagare.

Så mattas sommarvärmen av, vindarna ökar i styrka och det syresatta vattnet sätter fart på allehanda rovfiskar igen. I både brack- och sötvatten jagar aggressiva och matsugna abborrar av fint format. Klart det blir några duster med jiggspöt. Tunga, truliga fiskar knycker och inspirerar.



 

Innan hösten är definitiv och kylan gör mig lite sugen på att krypa ner i vadarbrallorna igen kanske det vankas mer mete. Eller gädda med tunga, sköna gummbibeten, eller kanske något annat. Gösar måste trugas till bristningsgrränsen vissa dagar. Belöningen smakar desto bättre. Nu sveper nattfrosten snart in och drömmen om de ljumma metenätterna falnar, fast för fiskefantasten ökar valfriheten nästan ännu mer. Grönt, silvrigt, platt ... Ja, du vet vad jag menar.

Men innan man vet ordet av är det årsavslut igen. Tiden rinner, rusar och strömmar. Och vi med den. Jag kommer göra ett litet blogguppehåll på några dygn, men återkommer förstås med smått och stort. På snart återhörande, hoppas jag. Gott nytt fiskeår!