2012-04-13

Till slut - case closed

I det grå fredagsregnet bläddrar jag lite bakåt. Det finns dagar då det stämmer lite extra bra. Någon vis man har sagt att det gäller att vara envis och ihärdig, så kanske det händer. Kanske. Men, oftast inte. Så är det nog.
Under fuktig, tung sky, sveper jag ut mitt drag i alla tänkbara riktningar. Visserligen anar jag att det ligger något speciellt i luften, men det går aldrig att förutse ett slutresultat - sådana är kustfiskets regler. 

Det drar till på det där bestämda sättet, som jag gillar. Det härrör säkert från en fiskjagande öring av hyfsad storlek, tänker jag och får svar på tal. En härlig silverkanon drar iväg och uppåt. Ner. Och upp. Den hoppar och far och sliter sig. Jag suckar och våndas. Man vill inte tappa de bästa. Jag vill inte lämna vattnet i ovisshet.

Men nu är jag något på spåren. Jag vet att det är jagande fisk här. Flera kontakter vittnar om det. Det dröjer inte många kast innan ännu en fin öring gapar glupskt över draget. Vildsint som sin föregångare, men överlistad av yours truly. Närmare tre och ett halvt kilo och blank som en nyputsad spegel. Den får simma åter. 




Jag springer in i zonen. Krokar flera. Behåller en matfisk och tror inte att dagen kan bli så mycket bättre. Det kan den. Och jag tror nästan att mina sinnen bedrar mig.
Jag ser vågorna, stenarna som vattnet rullar över och hur det liksom bildas små strömmar som virvlar runt där ute. Vinden har friskat i, jag rör mig över svårvadade ytor, letar fotfäste och liksom väntar på något. Jag vet inte vad, men blir snart varse. 

Hugget är stadigt, men inte överdrivet tungt. Innan jag hunnit tänka efter har jag vridit upp spöt i ett mothugg. Som respons böjs det kraftigt tillbaka. Jag famlar efter bromsratten på Ambassadeuren, men hinner inte justera den förrän linan börjar löpa ut. När jag lossar en smula på bromsen tar det hus i helvete, rent ut sagt. Fisken tar sikte mot djupet och ger mig inte en suck. Tio meter, tjugo. Säkert närmare trettio, innan den går upp och vrider en bastant bredsida i vågorna. Nu är jag nervös på riktigt. Och salig. De här fiskarna är ju de man drömmer om. Men jag tar hem segern. Efter många tysta böner och en häftigt gungande spöspets, knarrande slirbroms och kvävda skratt. 

Havsöringsfiske är egentligen så mycket orättvisa. Det går nästan inte att sikta in sig på ett stort exemplar vid kustfiske. Man kan drömma om den, lägga ner dygn i jakten, bara för att träffa på en fem-gånger-om-året-fiskare som släpar runt på en fisk man aldrig sett maken till. Få sorts fisken är så orättvisa. En nybörjare kan få drömöringen som sin första fisk. En kustjägare av rang kan vandra ett helt mansliv utan att få den. Men ändå gnetar man vidare. Jag väntar fortfarande, men är nöjd för stunden.
När jag samlat mig och fått upp termosen, med lätt darrande fingrar, tillbringar jag en stund med att bara blicka ut över havet. Kaffet kallnar i koppen. Jag har kastat klart för den här dagen. Case closed.   

38 kommentarer:

Anonym sa...

Underbart!!Att både se och läsa detta! Har nyligen varit på öjn och jag vet att det inte är det lättaste att få dessa silver torpeder på draget...efter 3dgr och 1000tals kast smällde det iaf på en stockholmare på 65cm till slut..
Fredrik

Anonym sa...

Där satt den. Mer rättvist kan det inte va nicka. stort grattis ...... ingen är värd en sån fisk mer än du

/Johan

Felix Rimfrost sa...

Vilken magnifik fisk! Stort grattis och tack för ännu en trevlig text som andas saltstänk...

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack för alla trevliga kommentarer!

Anonym sa...

Grattis till en galet vacker fisk!
Har du några mått på denna skapelse? =)

Måste ju vara ~6kg?

Kul!!

//R

Petrus-fiskeblogg sa...

Grym fisk!
Snart är man på plats och kan jaga de fina silvret...

Nicka - fiskebloggaren sa...

Thanx. Fin fisk, som jag förstås uppskattar mycket. Spelar ingen roll om man kustvandrar två-tre dagar i veckan på sina hemmavatten, där man känner varje sten. De här fiskarna är en bonus. Slumpfångade bjässar är på så sätt lika vanliga... Ja, ni vet.
Knappt 80 cm, knappt 6 kilo. Med mer mat i magen hade den vägt betydligt mer, med tanke på ryggbredd och höjd. En riktig stabbig kämpe.

Anonym sa...

Grymt fin fisk! / Jean

Nicka - fiskebloggaren sa...

Jo, Jean. Som sagt: de är inte så ofta stöpta i den här formen.

Kristofer sa...

Jäklar vilken firre! Stort grattis!
För att komma i kontakt med den typen av öringar behöver man lägga några timmar på kusten. Och ha en rejäl portion tur! Fast det är väl så. Tur förtjänar man!

Nicka - fiskebloggaren sa...

Stort tack.

Troutbum sa...

Grattis.

Välförtjänt tunggung.

Makalöst grann fisk.

Nu är det bara att vänta in 10:an...

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tackar Troutbum!
En icke oansenlig mängd hugg av det mer ordinära slaget föregår ju den här sortens kontakter ... Misstänker att en tia nog dröjer otäckt länge.
Speciellt så här års, när jag sneglar allt mer frekvent åt annat fiske där jag slipper trängas.

Anonym sa...

Grattis !
Den har du nog längtat efter antar jag. Svåra att hitta,ännu svårare att få på kroken och rejäla pulshöjare innan dom landats.
Tyvärr hinner jag inte med nån Gotlandstur i år.

Häls Bosse från Upplandskusten.

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack, Bosse. Jo, även om den riktiga drömöringen fortfarande hägrar så är det inte illa att få klämma dit en fisk av den här kalibern lite då och då. :)

Anonym sa...

Hur stor är en drömöring ?

// Bosse

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hur långt är ett snöre? ;)
Det får nog ligga i betraktarens ögon/fiskarens egen bedömning.

Visst skulle jag gärna ta en tiokilos på kusten, helst blank och fet. Men jag har inget exakt mål. Det får man ha när det gäller andra arter/metoder istället. Drömmen varierar från dag till dag.

Eftersom väldigt, väldigt få kustfångade öringar (i alla fall nu, i "modern" tid) väger över sex kilo och man kan fånga ett par hundra utan att ens närma sig en sådan så...

Anonym sa...

Den var tjusig. Stort grattis!
/Prylle

Nicka - fiskebloggaren sa...

Stort tack, Prylle!

Anonym sa...

Åh, fy hellllvete. Ingen är värd den fisken mer än du nicka. Kungligt stort grattis
-- Fredrik

Henrik sa...

En klassisk östersjööring. Fantastisk. Nu har du gjort det, gratulerar.

Nicka - fiskebloggaren sa...

Bäste Sir Henrik - tack. Då kanske man kan få ägna sig åt annat (vettigare?) fiske nu.

Nicka - fiskebloggaren sa...

Och tack till Fredrik - även om jag inte vet om jag håller med.

Tomi sa...

Grattis Nicka!
Inte ens du får sådana var dag,jag gissar att det skälvde lite i kroppen en stund efter fångsten...:)

Herr D sa...

Praktpjäs!
Jag lyfter på hatten och drömmer vidare om att de grova en dag skall besöka mitt vinglande drag.
Stort grattis Nicka :-)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack, Tomi. Öring i den här kalibern får man passa på och njuta av när man äntligen hittar. Visst blir man lite skakig och fånsmajlande en stund :)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack också, herr D! Plötsligt händer det. Fast "plötsligt" är nog inte ordet jag far efter egentligen... ;)

Anonym sa...

Bockar och lyfter på hatten // jörgen

Anonym sa...

Jag kanner bara stor missunsamhet, en stor tomhet. Varfor du?? nar det kunde varit jag. Mitt liv hade varit sa mycket battre med denna stora fisk. Hade jag fatt den hade jag inte behovt strava efter att bli bast pa drakar och demoner. Mitt liv hade fatt mening och jag hade varit kung bland oringtontar istallet for rollspelstontar. Nu blev det inte sa och Ullared var stangt dar de skulle vara sa bra....lalalalala

Nicka - fiskebloggaren sa...

Bockar tillbaka!

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hehe. Ja, du. Ibland är livet outgrundligt.

CJ sa...

Fantastisk öring, och fin bild!

Stålkroken sa...

Hej! Vilken fångst!, bra jobbat!

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack till både CJ och Stålkroken

Daniel sa...

Som någorlunda nybliven kustvevare kan jag inte göra mer än att upprepa alla andras lovord, lyfta på hatten, fortsätta lirka mig kusten runt och hoppas på något liknande. Sist men inte minst tackar jag även för all inspiration som bilder, bloggeri och artiklar ger, de håller en uppe när man själv inte kommer till sjöss så ofta man skulle vilja. :)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack, Daniel. I stunder då man tvivlar över om det tjänar till att knåpa ihop bilder och text till det här forumet är det alltid kul att få så uppmuntrande kommentarer. Tack!

Och jag kan meddela att man aldrig kommer till fiskevattnet så ofta som man vill, hur ofta det än är... Det är en mänsklig (fiskemänsklig) egenskap. :)

Karki sa...

Snyggt jobbat! Så där ska de se ut!

Nicka - fiskebloggaren sa...

Thanx! Jo, de är efterlängtade, de där rackarna