2013-02-18

Hårdare än väntat - och något oväntat

Det är tur att det inte lockar alltför mycket. Eller, rättning mittåt: det lockar alltid att fiska. Och jag smiter ut så fort jag kan och hinner. Fast i ärlighetens namn har gråvädret, med någon enstaka minusgrad, inte gjort att fiskefrekvensen ökat, vilket passar mig bra i tider av mycket jobb. Men Josef kommer hem från värmen och är sugen på en tur. Ena dagen har jag musik på schemat. Då hugger det bra. Nästa dag har jag tid. Då är lågvattnet värre än någonsin. Vinden är hårdare än vädertjänsterna lovat. Mycket värre. 





Vi gör så gott vi kan. Men det gör inte fisken. Tvärsegt, dött och hårt. Fingrarna är som stela pinnar efter en kvart, och då spinnfiskar jag. Josef sveper fluglinan i motvinden så det svischar i luften och bränner i händerna, får man förmoda. Nej, det vill sig inte på något av de ställen vi hinner känna på. 1,2 grader i vattnet, mindre i luften och havsvattnet utspolat så att strandstenarna ligger där som torkade kadaver. 


Bättre var det häromdagen, då jag smet ut två fina eftermiddagstimmar och krokade en fin rackare, som for som en furie längs en djupkant. Jag släppte tillbaka den och gjorde ett nytt kast, då ännu en fisk högg, fast den släppte blixtrande fort. Därefter en ny krokad och återutsatt fisk efter ett par kast ytterligare. Det är så det är med det lynniga kustfisket. Ena dagen omöjligt, nästa obegripligt lätt. 





Överraskande är fisket också. För en liten tid sedan hörde en man av sig till mig. Han hade fått en konstig fisk i ett nät. "En gigantisk id", trodde han. Men när jag hörde att vikten var knappa sju kilo kunde jag utesluta den arten. Möjligen karp, resonerade jag utifrån hans beskrivning. När en bild dök upp i telefonen visade det sig att det var något helt annat: en förrymd gräskarp, som trots allt verkat klara sig bra i brackvattnet, för konditionen vittnade om att den varit vid full vigör så länge den levde. Tyvärr klarade den naturligtvis inte vistelsen i nätet. Men man skulle gärna intervjua den fisken och hört mer om varifrån den kommit, hur och när. Och vad äter den i havet? Ålgräs? Späda tångplantor? Vem vet? Under sker ofta. Rapportera gärna om du är med om något liknande eller annat kul i fiskets värld.  



5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, du har en fin blogg och vackra bilder. Hoppas att du får priset. Jag själv var iväg och fiska i söndags. Jag fick en liten lekfärgad och hade några större som följde efter. Jag fiska upp på norra Gotland.

Daniel

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tackar, Daniel. Jag tror att loppet är kört med den där "tävlingen". Jag har inte tid eller möjlighet att ragga röster, men det viktiga är att det finns engagerade läsare. Och det gör det, så jag är glad och nöjd.

Kärki sa...

Bilden på flugfiskaren förmedlar den närstrid flugfiske är på kusten :).

Anonym sa...

Hej. Trevlig läsning. Ska ner till Öjn över påsk och tänkte ta och prova havsöringsfiske för första gången, har du nå bra tips vart man ska prova, (enbart spin fiske) kommer att bo precis vid toftastanden. /Patrik

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tackar. Öringen finns lite överallt, så testa nära där du bor, t ex precis söder om stranden. Kör hårt.