2013-03-27

I havet som försvann

En modig talgoxe gnisslar som en liten cykelpump i tallen där ute. I skydd, dit vinden från nordväst inte når är det hopp om vårvärme. Men nätterna är midvinterhårda. Frostskalet tinar inte förrän in på eftermiddagen. Nere vid havet har istäcket, nästan glaciärlikt, intagit stranden. Solen förmår inte värma bort den, även om ljuset från skyn känns skönt i ansiktet. Och apropå havet ... Var är det? Långt ut till havs. Strandremsan är så bred som jag aldrig sett den. Blottlagda stenar och små rev, som annars bara anas av brytande vågskum kikar försynt upp mot solskivan. Det är som en ny kust. Okänd. Svårläst. 



Rundslipade stenar, med tång och växter som torkar i luften. Öringens naturliga middagsbord blir promenadstråk. Jag beträder ytor som jag aldrig gjort. För här brukar det vara djupt och svårvadat. Det extrema lågvattnet är inget drömscenario. Inte heller temperaturen 2,4 grader celcius som termometern visar när den får bada. Men plusgraderna i luften gör att det är tekniskt möjligt att fiska, utan att is fyller spole och spöringar. Jag njuter med en av årets nya combos - en härlig Revo Toro NaCl på ett Skeletorspö, rätt kort för att vara mitt val på kusten - bara 9 fot. Men så smidigt och mysigt att gå och peta med i det borttransporterade havet. 



Grejorna får faktiskt bekänna färg, medan jag kisar mot ljuset och kanske får lite färg på näsan. Jag har vadat mot djupet och kastar längs med en lite djupficka. Där hugger en alert, men inte särskilt stor öring. En annan följer efter, innan jag planerar platsbyte. När en herre vadar ut ett nät en bit norrut får jag lite trist smak i munnen och beger mig till nytt ställe.

Lika lågt vatten, naturligtvis. Lika glasklart vatten, lika kallt. Men en huggvillig Salmo trutta letar sig fram till betet och far an ett tag. Spöt bugar mjukt och stadigt, rullbromsen är silkeslen och jag vinner matchen. Inne i stenskrävlet, som borde ligga långt under vattnet, krokar jag av den och låter den ta sig ut på egen hand. Fint så. Tillbaka till talgoxen. Den sjunger fortfarande. Tror tusan det. Den här våren gäller det att passa på under de korta stunderna av hopp. 




13 kommentarer:

Trouuuut sa...

så skönt att se och läsa istället för alla drag som andra håller på och lägger ut hela tiden på fejjan

Anonym sa...

vad vägde öringen?? ser stor ut?

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack. Och när det gäller öringen på bilden så vägde jag inte den. Den var runt 70 cm lång. Krokade av den i vattnet bara.

Johan sa...

Grymming och som jag sagt förut ,, de avundsjuka fjnanrana som inte ens kan ge dig cred på FB eller säga tack för den här bloggen kan dra åt ......någonannanstans och fortsätta me sina dragbilder, du levererar

Nicka - fiskebloggaren sa...

Johan - nu är det påsk och vi ska vara glada och snälla. :)
Jag upplever det inte riktigt så. Jag har den här bloggen för dem som vill läsa och engagera sig. Det finns många som gör det och skickar glada kommentarer, vilket jag uppskattar. Sen finns det säkerligen en hel del som läser och tycker något, men som inte meddelar sig. Helt ok det också.
Fiska fint!

Anonym sa...

Svårast tänkbara läge att besöka Gotland för första gången med andra ord? Vilket jag gör på söndag - ajaj, usel tajming. Här i 08 skärgård kör dom sommarstugevirke med traktor ut till öarna.

Mvh,
HaLster

Nicka - fiskebloggaren sa...

Jo, det är knepigt. Man undrar ju när hela Östersjökusten och skärgårdsmiljöerna ska bli isfria i år. Inget mildväder i sikte just nu...

Anonym sa...

Har också fiskat mycket med 9ft,som du säger skönt lätt hanterligt.
Njuter av din text och bilder lider av att det knappast ser ut att finnas utrymme för en Gotlandsresa under våren. Men till sommaren är vi där och till hösten blir det njutbart fiske.
Vet du förresten någon som fiskar från kajak på Gotland?
Tomi

Nicka - fiskebloggaren sa...

Halloj Tomi! Tackar.
Ingen kajakfiskare såvitt jag vet, Har själv varit sugen, men samtidigt insett att det blir ännu en utgift jag inte kan ha, plus ännu en metod att hålla på med. :) Och ofta när det är fint öringsfiske är dessutom vinden rätt tuff och mindre kajakvänlig. Å andra sidan, när det är stilla och segt kanske kajaken är lösningen. ;)

Anonym sa...

Ja jäklar vad lågt vattnet är nu.
Kan bidra med n historia från häromdagen.
Får ett bottenapp - svär å fräser att ja sumpa mitt favoritdrag. knyter på nytt å på första kastet krokar jag tag i det sumpade draget- och vevar upp

jag får sällan några öringar men detta va rätt sjukt :)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hehe. Ibland är oddsen emot en, men man segrar ändå på något sätt. :)

Anonym sa...

Du som kan och inte så jag som fiskar på måfå lite varstans.
Vad ska man söka för platser nu i detta vädret.
Går öringen grunt? djupt?
längs pallkanter?

Har provat i brissund flera gånger å kammat NOLL

Vad har du får tips att delge en amatör?


(å jag menar inte specifika platser på ön för jag vet att alla gotlänningar svarar att det är lika bra överallt :)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hej. Det är svårt att vara generell. Men i stort tycker jag att alltför många fokuserar på att fiska ut över djupa partier, där draget ofta singlar fram i tomma intet. Men, givetvis finns det ofta fisk vid kanterna mot djupt vatten, liksom i djuphål och/eller grundområden.
men ofta letar öringen mat på grunda områden, där det finns märlor, spigg, räkor, tobis eller vad säsongen erbjuder.

I skrivande stund är det ett extremt lågvatten och dessutom kallt. Då är man i stort sett tvungen att fiske över lite djuopare partier eftersom stora delar av degrunda områdena ligger torra, eller med väldigt lite vatten över sig.
Fiska på i de områden du lärt dig att hita, sök efter variationer (Som små djuphål, stensamlingar, tångbälten etc) och ge inte upp. Plötsligt sitter den där! :)

- Och en sak till: det ÄR faktiskt bra runt hela ön, egentligen. Men de flesta favoriserar ställen de hört talas om, eller där de sett andra fiska - vilket betyder att det blir trängsel på vissa platser.