2013-05-03

Idel fina fenor

Det är så vackert att det nästan gör ont i ögonen. En glittrande havsyta, knoppande träd och solen som torkar upp marken. Vi tar oss ut på ganska ofiskat vatten känns det som. Ingen panik, inga tjurrusningar ner i vattnet. Vi dricker kaffe och äter mackor innan vi börjar beta av ett spännande parti. Det börjar lugnt i vattnet också. Men så...
Kenny krokar något lustigt. Den drar hårt, stökar, vänder och rusar långt. Vi förväntar oss inte en utlekt fisk, men en ståtlig hanne med färg och prickar kvar från höstens äventyr uppenbarar sig. Stark och ilsk. Han är startskottet. Vi får ett par små rackare var innan vi flyttar oss en liten bit.  
  


Vänta det oväntade. Som att speja ut över en sträcka, med kaffe och nybakat i handen, inse att det inte ser något vidare ut, men ändå traska iväg. Som att upptäcka att det nog är lönslöst, ända tills det händer.
- Vi drar, säger Kenny. 
- Ja, säger jag, i samma stund som jag känner något ...
- Vänta. Vad var det? Fisk på!
Tre öringar på tre kast. Men alla hoppar av. Jag kollar kroken. Den är ok, men fiskarna är hetsiga och fastnar dåligt. De är helt enkelt några fenor på att hoppa av. Luftsprång. Galenskap.Vi stannar förstås kvar och sträcker ut linorna över en liten area där de verkar cirkla runt. Fisken jagar så aktivt att de bryter ytan, kastar sig upp och ner över dragen. Adrenalinet bubblar ut med skrattet. Blanka, vackra, vilda. Vilka fiskar. Vi släpper dem allihop.
Nu sitter många kvar, men åter andra tar sig loss. Vi är i zonen. 





Till slut känner vi ändå att lite dryck och käk lockar. Och kaffet förstås. Ja, ni vet. Jag och kaffe ...
Vi tar ett break och laddar om. Det borde fungera där borta också, konstaterar vi och ger oss av. Visst gör det. Kenny är inte ens nere vid vattnet när han kastar draget ut i det blå. När han anländer stranden gör draget det också. En kanonöring agerar haj och tar betet intill stranden, skakar, ruskar och slår sig fri. Den där skulle vi haft, En paradfisk, en riktig topptrutta.

Nu dröjer det inte länge, förrän jag har nya kontakter. Ett par åker upp och i. Vi konstaterar att vi inte sett till några odlade fiskar. Ännu. Men den ganska tätprickiga som hoppar sju gånger (nedan) skulle kunna ha annat ursprung. Svårt att veta. 



Den stora som slet sig. Alltid är det så. Men vi grämer oss inte för mycket, även om jag känner med Kenny. Han visslar och bjuder på kakor, så allt är nog grönt. Jag får en utlekt fisk som beter sig som Kennys första, han får en blank i 60-centimetersklassen. Livet leker. Innan det är återfärd måste vi testa en liten fläck. Och innan bilen tar mig hemåt, där grabbarna står och stampar vid replokalen och saknar sin trumslagare, krokar jag dagens värsting. Den hoppar och rusar så det knarrar i Ambassadeuren. Mitt spö bugar djupt och jag ropar till mig Kenny, som vadat iväg rätt långt. Men han kommer gärna för att fotoassistera. 75 centimeter superblanking är en skön avslutning. Och minsann. Den saknar fettfena och har den omisskännliga knäcken på ryggfenan. Den får också simma åter. De är ju som vackrast i vattnet ändå - inte sant?




16 kommentarer:

Johan sa...

herregud.... nu får du snart sluta. du snackar inte bara du levererar, du r bäst. så är det bara

Pontus sa...

Wow, vilket fiske!
Sådan otur man inte har sådant flyt här vid Blekingekusten, svårtrugade öringar här trots allt...

Får man fråga, av nyfikenhet;
Vilken lina kör du på din ambassadeur? Och skarvar du eventuellt på någon flourcarbon?

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack båda två.
Nu är inte Gotlandsöringarna alltid mer huggbenägna ön Blekingeöringarna, tror jag... Det handlar mer om timing. Ibland är det locket på, ibland är locket både avskruvat och bortkastat. ;-)

Jag använder lite olika linor. Fireline Braid (den runda), eller Spiderwire Ultracast har jag kört med senaste tiden. Jag använder inte någon fluorcarbon i änden. Jag har använt det då opch då, liksom en bit tunnare Nanofil närmast kroken. Men, min slutledning om mig själv är att jag:

1. inte gillar att ha skarvade linor om det inte är absolut nödvändigt,

2. inte tror att det behövs. havsöringen skyggar inte för en lina under normala förhållanden. Då kunde de lika gärna bli skraja för lekande, krok, själva draget eller något annat. Jag fångar helt enkelt inte fler med en fluo-tafs, så jag skippar det.
Det är en helt annan sak om jag skulle meta gräskarp, färna eller liknande... ;-)

3. inte tror att en relativt stum fluocarbon ger npågon shockabsorber-funktion. Sopöt räcker, annars får man använda nylonlina som verkligen töjer sig.

Mvh
/Nicka

David "gösen" sa...

Ni får fina hö på Gotland!!
Vet att hö fisket är bra men aldrig fiskat på Gotland
Bra bilder på din blogg =)))

"skitfiske & kraftigt böjda spön"


Mvh/David "gösen"

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tackar.

Å andra sidan saknar vi väldigt många arter här. Och på Västkusten får man betydligt fler öringar, Längs Skånekusten verkar det vara tätare mellan de riktigt stora och feta... Det är alltid grönare gräs på andra sidan.

Anonym sa...

Härlig rapport!
Låter som om ni hittar fisk i full jakt..
Har ni sett till några större bytesdjur, tex tobis eller tånglake?
Lite dålig koll på biologin där, men säker sig inte tobisen in på grunt vatten för lek nu på våren?
Själv ska jag ut en sväng på söndag i västanvinden.

Tack för trevlig läsning!

Mvh/ Kalle S

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hej Kalle! Det lustiga är att jag inte sett så mycket ätbart (för öringen) i vattnet. Men attackerna sist vittnar om att de jagar fisk - troligtvis tobis.

Anonym sa...

Nicka! Det är så bra, så underbart!! Jg önskar jag fått vara med den där dan... Jag njuter dock av din berättelse och efter att ha kämpat i hård vind med flugspöt och i sällskap av Kenny inser jag att locket idag var på. Hoppas det ramlar av i natt :)
Synd vi inte sågs idag men det blir fler gånger!
Anna

Nicka - fiskebloggaren sa...

Stort tack, Anna. Det är inte lätt att pricka rätt, men som tur är så är en dag på kusten alltid en skön upplevelse. Kör på bara! :)

Anonym sa...

Jag säger som en kille just sa på facebookgrupen: Öringkungen!!!! rött kort till de avundssjuka som inte grattar dig nånsin där. jag kan göra en lista på dem värsta typ en journalist, en som gör beten en som har guider och mångamånga fler

Anonym sa...

kolla nu man garvar ihjäl sig när den där avundssjuke klintebon skriver 'snyggt' om en bild som inte är något men säger ingenting om dina grymma bilder. vilken loser

Nicka - fiskebloggaren sa...

Nu ska vi vara snälla. Jag överlever givetvis även om inte alla gillar mig eller det jag presterar här. Givetvis är det roligt när andra fiskare skriver uppmuntrande kommentarer, men man måste också köpa att det inte ligger för alla att göra så. Några mejlar mig, men skriver inte på öppna forum också.

"No big deal" för mig. Alls.

Ha kul! Det är vad det handlar om.

Anonym sa...

kanonbra skrivet som vanligt och underbara bilder. Vilken sida av gotland hyser mest grov fisk? Var nere på ön under valborg och hade riktigt roligt fiske med massa fisk upp. Dock saknades de lite större firrarna. Har väl själv inbillat mig att de största tas på pallkanterna eller är jag helt ute och cyklar? Tobbe

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tackar!

Vore det så enkelt som att en viss storlek på öring fanns på en viss kust så hade vi alla fiskat där antar jag...

Helt kort är min teori ungefär så här: För att en öring ska bli riktigt stor behöver den (generellt sett) tillbringa ganska stor del av sin uppväxt på fiskdiet och äta strömming/skarpsill när andra öringar går och petar i sig märlor, räkor och spigg. Då och då gör även de typiska strömmingsätarna räder in till grundvattnet - antingen för att jaga efter stim som rör sig dit, eller för att maten blir svår att hitta längre ut. Det är då vi kan komma i kontakt med dem lite enklare. Men var det är någonstans är svårt att säga.

Ja, kanske har man större chans på en stor öring om man går och gnetar ut över stora djup, men inte säkert. Mina största har jag snarare tagit när förhållandena verkar ha varit de rätta och det är en hel del fin fisk i farten av något/några skäl.

Tyvärr är inte öringsfisket på kusten något fiske som man kan bedriva riktat efter specimenexemplar, som för andra arter. Det är mycket mer en slump. Visst kan man tycka att några av oss som fiskar ofta borde ha något bättre odds för att springa in i de riktigt stora, men det mönstret stämmer sisådär har vi konstaterat. En besökare som är här två dagar och kanske kliver ut i gotländska vatten första gången kan mycket väl fånga en gigant - vilket jag har flera stories som bekräftar...

Anonym sa...

Fick en lekfärgad HÖ igår
Ingen kamp alls gissa på att det va en tångruska elle en torsk på kroken

Konstigt
Hyffsat stor

Nicka - fiskebloggaren sa...

Det är inte ovanligt att vissa öringar står kvar i sin å långt in på våren och kommer ut som lekfärgade och ganska trötta individer sent på våren.