2014-04-11

Som diamanter i kristall

Det blänker till. Inte konstigt när solen gassar på med allt den har. Mitt drag syns som en liten projektil ute mellan vågtopparna. Men, vänta nu ... Det blänker inte bara lite grand. Det är pilande silverreflexer runt draget. Mörka skuggor följer tätt bakom, gnistrande fisksidor välver i ytan. Herregud. När jag får in draget över de ljusa stenarna följer tre öringar ända in. Och fler skuggor syns utanför det grundaste partiet. 



Vattnet är kristallklart. Bara längst in, där sand och grus rullar runt finns en lätt färgad ton. I övrigt är det så rent och genomskinligt att det nästan kliar i ögonen. Inte undra på att de där pilsnabba fiskarna är aningen misstänksamma. De petar, hugger, skakar av i hopp och hastiga tvärvändningar. Mitt spö svajar, armarna skakar och skrattet bubblar upp som kolsyra. Och öringarna fortsätter att blixtra i solljuset, följa efter, peta och knuffa. Jag är i zonen, även om det är öringarnas zon mer än min. 



Jag ruskar på huvudet. Men ännu mer ruskar en riktigt stor fisk som tar mitt bete tjugo meter ut. När den kommer in är jag livrädd. Den här vill jag inte tappa. Den är säkert 75 centimeter lång, silvrig och toktjock. Och den hoppar som en känguru. Men det är klart att den börjar snurra, får linan runt sig själv och betet. Plopp. Betet släpper och öringen ligger retligt kvar ett tag, innan den rusar iväg med sällan skådad kraft. Varför tappar man alltid de bästa? Varför?

Jag hänger ändå inte läpp, jag utnyttjar zonen, där öringarna fortsätter att gnistra som diamanter i alla riktningar. Jag får min revansch, flera gånger om. Jag har hittat tempot och fått in känslan. Nu sitter de där, en efter en.
Mobilen hänger inte riktigt med när jag försöker fotografera. Men jag försöker. 




Jag får lite hybris och tar mig till och med tid att gå i land, rigga kameran och gå ut igen. Jag tänker att om jag får en till så kan jag snabbt låta den hamna på bild. Jag stannar upp, tar en kopp java och reflekterar över det sköna faktum att jag inte ser en människa. Just nu är kusten överbefolkad på sina håll. Och jag mår inte bra av den där trängseln. Här är jag ensam, med bara solstrålar, vågbrus och svansång runt mig.

Och som en perfekt avslutning lyckas jag faktiskt kroka en fisk till. Den är en av de minst superblanka i dag, men ändå stiligt silvrig. Det är först när jag kikar på fotot som jag ser att den är odlad (kolla ryggfenan). Hade jag sett det i stridens hetta hade den fått bli mat. Men idag simmar alla diamanterna vidare där ute. Glittra vidare, härliga fiskar!




10 kommentarer:

Haze sa...

Alltid en glädje för öga och öra att läsa högt ur din blogg ;) Skitfiske på dig Nicka! /Hasse

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tackar, Hasse! :)

Anonym sa...

Kan inte bli så mycket bättre!?
Tomi

Nicka - fiskebloggaren sa...

Nä, Tomi. Kort, men intensivt. :)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Korrekt. Det är mer de tekniska aspekterna som väger ojämnt. ;)
Det evinnerliga viftandet för att försöka få ut en minimal fluga tjugotalet meter, sen en evinnerlighet att få in densamma, innan upprepningen tar vid. Jag har hunnit avverka 17 spinnkast, landat en fisk och druckit kaffe på samma tid som jag försöker trassla ut ett par godkända flugkast. ;)

Anonym sa...

Häftigt, kul med fiskecrescendon.


Lasse B

Mikael sa...

nicka- tack för fina inlägg och grattis till blogg-priset. Kunde inte blivit mer rätt än att du fick det. Ser att de som drar stor nytta av ditt fina jobb inte direkt nämner eller grattar dig (jag tänker på vissa guide-företag). Samma med dom som svammlar på facebook om alla sina fiske turer och aldrig nånsin har stake att säga det som är helt klart - du är grymmmmmmm. tack !!

Leon sa...

Riktig bra blogg!
Jag har lite frågor.
Vad heter plastskyddet för mobilen som du använder?
Och vad är det för drag du använder och var får tag i dessa?

Mats Edvard sa...

Tänk så olika det kan va. Här blir man helt till sig om man råkar se en liten skugga efter draget.

Nicka - fiskebloggaren sa...

Nu blev det mnångavtrevliga kommentarer att svara på. Låt mig se.

Lasse - Tackar. Visst är det? :)

Mikael - tackar så mycket. Jag kan inte räkna med att alla ska gilla det jag gör, eller plussa mig för det. Men destoi trevligare när någon verkligen tar sig tid att skicka glada tillrop. Thanx!

Mats Edvard - Jag blir också helt till mig. ;)

Leon - Tackar. Mobilen - Aquapac, Drag - jag använder några få, men experimemnterar ibland. De du ser på de senaste bilderna, från de 2-3 senaste inlägen är: Spratt (fina Gotlandstillverkade - www.brime.se), ZaZaa (från ABU) och ett finskt handtillverkat.
Men kom ihåg min devis: de flesta drag fpngar fisk. Men det gäller att hitta dem som man själv trivs att fiska med och som funkar på de platser där man håller till