2014-08-30

När variation ger resultat

Nu är det den där känslan i luften. En föraning om höst, eller en förhoppning om fortsatt sensommar. Du väljer själv. I vilket fall som helst leder båda till något gott. Jag väljer olika stigar att gå på, efter humöret för dagen. Stilla mete i skymningen, eller actionfyllt tunggung? Kanske smygfiske i något stilla vatten, eller fötterna dinglande från en pir någonstans, med bottenmetet utlagt? Möjligheterna finns där. 



Jag fick en trevlig Revorulle översänd, för lite hårdtestning. Det blev till att packa väskan och ge sig av på lite äventyr med fiskarnas drottning i sikte. Innan vattnet svalnat kan det vara svårt. Men när man lyckas betyder det stenhårda hugg, så gummibitar och träflisor ryker och spöt böjs så det knakar, medan rullens broms får en omgång. Jag kan säga så mycket som att rullen hittills verkar stå emot testet - mer än väl. 





Vi försöker hitta rätt. Det kan handla om tempo, presentation, små detaljer. Och att nita de små nafsningarna med skoningslösa mothugg. Känslan när man nästan inte vet om man känner något, men ryggmärgen sänder signaler och ser till att man ökar eller sänker tempot, nitar gäddan och jublar inombords. Den känslan. Fantastisk.



Det blir dessutom extra roligt när jag vill köra lite oldstyle och plockar ett skeddrag ur kartongen. Ett splitternytt Singö singlar ut i böljan. Efter ett par vinglande vevtag drar det till. Stenhårt. En bastant gädda, en bit över tvåsiffrigt, blir belöningen. Ett spinnerbait i knyckigt tempo får dala och blir bokstavligen inhalerat av en gigantisk och hungrig käft. Variation. 




Vi jublar när det hugger, myser när vi åker hem och gnider våra såriga händer. Varenda uppriven knoge eller trasigt finger från gällocksgreppen är som lindring för själen. Stridbara gäddor som skjuter ur vattnet är drömska minnesbilder resten av dagen, resten av veckan. Och från annat håll rapporterar vänner att stålblanka öringar hittar fram i skymningsljuset. Världen sprudlar av liv. Och av fiskemöjligheter. 





6 kommentarer:

Johan sa...

wooowow grattis till välförtjänta fiskar för en grym fiskare.

Anonym sa...

Tummen upp.

//Lasse

Anonym sa...

Bra skrivet, varje ärr bär man som ett minne.. :-)
Ser att du kör med florcarbon tafs?
Vilken knut använder du, eller kör du med vajerlås?
Tack för en bra blogg!
/Kalle S

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hej och tack, Kalle. Jag använder alla möjliga tafsar. Bilden längst ner visar t ex en titantafs. Använder oftare tafsar av wirematerial, eller titan, än FC.
De Fluorocarbontafsar jag tillverkar ihop själv knyter jag med vanlig betesknut med ganska få varv (svårt att göra fler varv med tjock fluorocarbon, dessutom inte nödvändigt). Säkrar ofta med en droppe superlim.

Fiska fint! :)

Anonym sa...

Fin text om skitfiske !
//Pauli

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack, Pauli!