2016-04-02

En amerikansk dröm blir sann

Lämna kusten mitt i säsongen? Åka utomlands när mina stränder börjar befolkas av både spönötare och silverfiskar? Ja. Miljöombyte, upplevelser, upptäcktsfärder och nya visioner är något jag mår förträffligt av. Visst kan det gnaga lite i fiskenerven när rapporterna hemifrån regnar in. Men, ärligt talat: så många timmar jag lägger i mina hemtrakters vatten kan det vara vettigt att lämna allt ibland. 




First stop: Chicago – and when in Chicago: try some bass fishing. Ja, egentligen var det här allt annat än en fiskeresa. Men, med familjens goda minne kunde jag smita ut en tidig morgon för att testa det nästan mytomspunna fisket efter largemouth bass. Tack vare Chicagobaserade kompisen Jens, som inte alls är fiskare, fick jag chansen att blöta krokarna i ett litet spännande vatten. I ett antal naturskönt ordnade "ponds" finns även smallmouth bass, men säsongen är inte igång. Egentligen är det för kallt för largemouth också, menar fiske- och viltvårdaren som ger oss nyckel till båten och några råd på köpet. 

Vi glider ljudlöst fram och kastar mot det lilla vattnets djupare delar, men inser snart att det mest spännande området är strandremsorna med trädstammar, rötter och annat skydd som sträcker sig ut från strandbrinken. Ett gammalt dött träd syns i det halvgrumliga vattnet. Jag lägger ett kast längs med stammen och låter jiggen sjunka ner till botten. Hugget är hårt och den bastanta fisken ger mig en rätt rejäl match, innan jag kan greppa den i underläppen och lyfta in den. En ny art, som stått på min önskelista länge är en realitet. Och dessutom är det ett riktigt fint exemplar jag lyckats kroka.




Vi fiskar vidare och har några försiktiga hugg. Så småningom krokar Scribner, vår ledsagare för dagen, en riktigt stadig bass. De är svåra i kylan, men snart hittar jag rätt igen, då en arg fisk hugger ända inne vid land, under ett par rötter. Precisionskast in under överhäng och skydd ger hugg, konstaterar vi. Fast bara ibland.  







Efter ett par veckor på resande fot är det nu åter hemmaäventyr som väntar. Inte det sämsta, men bassfisket lockar och kommer garanterat finnas kvar i mina framtidsplaner. 

4 kommentarer:

atomragnar sa...

Jag var i nord dakota en gång och fiskade bass. Jävlar vad de kunde simma. Jag bara skrattade innombords och tänkte, det kan inte va sant. Det kan inte va den "lilla" fisken som jag har på. Trevligt inlägg och fina bilder.

atomragnar sa...

men jag fiskade i varmt vatten. Nelson lake, som är var året runt för en stor kraftanläggning hade sjön som kylvatten, väkert ställe trotts allt. Totalt sportfiske "lek, skoj" vatten på USA vis. Märkligt. Fiskarna växte fort och det steg värme rök från ytan en kall majdag.

atomragnar sa...

Varm, ska det stå och vackert. Svårt att pricka rätt bokstäver på skärmen.

Nicka - fiskebloggaren sa...

:) tackar så mycket.
Jag hoppas att jag kan få tillfälle att åka iväg i lite varmare väder för att ge de här gynnarna en match. De är ju, som du säger, förvånansvärt ettriga och starka.
Kul firre, helt enkelt.