2018-04-30

Gäddvinst och ett uppseglande öringsinferno




Först bortaplan och lite lättsam stämning. Därefter har jag lite mer djupsinniga tankegångar. Allt nedan. Välkommen till ännu ett blogginlägg.

Den mycket prestigefulla gäddfisketävlingen ”King Of Mälaren” går åter av stapeln, varvid Lasse, Mickis och undertecknad kliver ner i Lasses skuta med spön, beten, kaffe och ett sjuhelsickes gott humör.
Frostnatt. Stiltje, lättande dimma och till slut klart skinande sol. Inte gäddväder.
De 131 lagen sprider sig över Mälarens stora ytor. Vikar, uddar, flak, grynnor, öar och allt däremellan, dagen till ära är vattnet extra grumligt.

Det visar sig snart att det är lika trögt som vi befarat. Men vi har en plan som vi tänker hålla. Vi nöter på och tror hårt på de områden vi valt ut. Efter en timme krokar jag lagets första gädda – en arg 86-centimetersmadam. Färden mot fullt papper har börjat.


Vi använder alla typer av beten, för att kunna fiska i olika tempon, med olika frenesi, i olika känslor. Allt för att hålla oss på tårna och se om det finns en nyckel.

Under en period har vi lite tätare kontakt med fisk, men sett över dagen är det sporadiska hugg och inget särskilt mönster utkristalliserar sig. Alla i vårt lag får gädda och bidrar till resultatet. Det är en skön känsla. 




Vid tävlingens slut har bara åtta lag fiskat fullt. Vi är ett av dem. Med våra 424 centimeter har vi en delad andraplats. Men det andra laget har en längre störstafisk och döms som tvåa. Vi är ändå trea av 131 och firar snart med en kall öl i spabadet. Mätta, trötta i ryggarna och lite solbrända i ansiktet. Gäddfiske. Jag älskar det.

********

[Och så lite debatt]

Invasionen av Gotlandskusten

På hemön är öringssäsongen maximalt brinnande. Mitten och slutet av april innebär numer närmast oräkneliga fiskare på kusten, de flesta tillresta för att få gå en match mot havets silver.  Skaran blir större för varje år – och kanske har vi snart nått ett maximum för vad kuststräckorna och öringsbeståndet kan hantera.


Visst är det lite paradoxalt att det fria handredskapsfisket mynnat ut i att folk från helt andra landskap, eller länder, skor sig på att ordna resor, guidningar och annan business på den fria resursen? Vill man vara lite grinig kan man ju påminna om att de tyvärr sällan eller aldrig  bidrar till fiskevården, även om vårt landskap däremot får ett ekonomiskt tillskott på andra sätt som är tacknämligt. Ja, knepigt är det. Tveeggat.

Ovan: Kenny greppar en stålblank havsöring.


Bloggar som den här, inlägg i sociala medier, fiskeartiklar, tv-program … Allt bidrar till att ge fyr åt intresset för de gotländska kustöringarna. Det är mycket som är trevligt och bra med det.

Det som oroar mig (och många av mina fiskekamrater, fiskevårdare och likasinnade) lite är ett par olika saker.

1. Med en så stor och ökande skara av fiskare är det naturligtvis viktigt att inte uttaget blir för stort. Lyckligtvis (lite elakt sagt) verkar fisket i perioder vara just så knepigt som öringsfiske ofta är. Det innebär att det trots allt inte nappar så mycket som många förväntar sig. För det andra har en nyligen genomförd undersökning kommit fram till att ungefär 85-90 procent av havsöringarna släpps åter.
Men, ändå: tusentals fiskare kommer få många öringar. Det är svårt att veta var gränsen går för ett hållbart fiske.
2. Många är nybörjare eller fiskare med begränsad erfarenhet. Det är ju roligt. Vi fiskare är en växande familj. Men, i och med ökningen av tillresta fiskare är det många som verkar ha knapphändiga kunskaper om fiske, om regler, om hantering av fisk och om allt som har med hela den etiska kompassen att göra. Oerhört många ser inte skillnad på en utlekt, mager stackars fisk och en stenhård blänkare. Åter andra har ihjäl fisk som inte är tjänliga som föda, eller som åtminstone skulle behöva simma vidare några månader för att bli ätbar – eller ännu hellre få återvända till sin födelsebäck för fler lekbestyr nästa säsong.
För att åter vara lite hård: Det är lite märkligt att så många kan lägga ner så mycket tid och pengar på dyr fiskeutrustning, resor, bilar, boende och så vidare, men så oerhört lite tid på att läsa på, eller införskaffa lite mer kunskap, fakta och riktning.

Ja, jag får skäll
Jo, jag vet. När man sticker ut näsan, eller när man vill förmedla lite kunskap i det sociala mediemaskineriet, så får man ofta dolkhugg och gliringar. Det baktalas och gnälls bakom ryggen. Fast ändå anser jag att det är en plikt man har. Man får stå ut med att bli lite ansatt och drabbas av mothugg, avund och lite gnabb. Så länge det inte rör sig om rena elakheter får man kanske betala det priset.
För, i vågskålen ligger miljön, den älskade öringens framtid och en stark övertygelse om att gemensam kunskap kan skapa en större förståelse för vad vi har att värna.

Tappa inte huvude
Jag gläds med alla som får en härlig fiskeupplevelse och missunnar ingen ett besök i vår fantastiska miljö. Men baksidan är att det blir gruff på kusten när det blir trångt och många glömmer bort den mest självklara moral. Vissa har dessvärre en nonchalant inställning gentemot fisk, natur och lokalbefolkning. Jag hoppas att vi tillsammans kan fokusera på ljuspunkterna istället.
Och vet ni … en god nyhet är att det faktiskt allt oftare rapporteras om bra öringsfiske på Skånekusten, i Stockholms skärgård, längs kusterna på många andra håll i landet. Vi behöver många tänkbara fiskedestinationer, så att det inte blir för enahanda fokusering på något enstaka.

Vår gemensamma skyldighet
Till alla som nu letar anledningar att bråka med mig: ni är alla välkomna till vår ö. Jag unnar alla en fisk. Jag har förståelse för att inte alla läst på rubbet om öringens ekologi, eller att många aldrig burit en hink grus till en öringsbäck. Men jag önskar att ni alla vill lära er mer, att ni lyssnar, förstår och har ett respektfullt synsätt, för det kräver jag av mig själv och alla andra som trakterar ett spö. Det är vår gemensamma skyldighet när vi använder fria fisket och naturen som rekreationsplats.

Ha en skön vår på alla sätt!







11 kommentarer:

Bosse sa...

Bra skrivet fast jag är fastlänning!!

Anonym sa...

Man undrar lite ibland när man ser att det står fiskare på
gränsen, eller nästan inne i fågelreservat. I närheten av
åmynningar m.m. Blev lite snopen häromdagen när det stod en
fiskare mitt inne i hamnen vid Själsö.
Alltid kul att läsa dina bloggar.
Kraft´n

Nicka - fiskebloggaren sa...

Bosse- tack. Det gäller givetvis gotlänningar också. Trevliga människor finns i alla läger. Några slarvpellar finns överallt också. :)

Kraft'n - Tackar så mycket.
Ja, gränsen till fågelskydd får man ju vara på, så länge man inte är innanför. Där är det en hel del som glömer bort sig tyvärr.
Hamnen i Själsö är dock utanför fågelskyddet

Anonym sa...

Hej Nicka,

Tack för trevlig och nyttig läsning, som alltid. Har en fråga eller två i sammanhanget:

1) Har du upplevt att tillströmningen av fiskare också har påverkat fisket i märkbar riktning? Inser förstås att konsekvenserna s.a.s. inte inträffar över en natt, men intressant att höra din upplevelse oavsett.

2) Drivs för närvarande några initiativ för att förändra regelverket i (mer) fiskevårdande inriktning? Ex. införa begränsningar i fångstupptag eller liknande?

Avslutningsvis vill jag tacka dig och alla andra eldsjälar som jobbar för den gotländska öringen!

//En fisketurist

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hej Fisketurist. Tack så mycket för glada tillrop, uppskattande ord och dina frågor.

1. Det är svårt att säga. Vi kanske måste titta över fler år innan vi kan säga något om det. Variationer i fångster beror ju på många andra faktorer än bara antalet drag i vattnet. År med färre överlevande yngel (torka och andra omständigheter) torde ju ge färre vuxna öringar några år senare. Å andra sidan varierar också antalet hitsimmande öringar från annat håll (odlade eller ej). Och väder, vind, födotillgång etc påverkar öringens rörelser.
För även om jag skulle uppleva att det varit mindre öring i farten de senaste två-tre åren är det alldeles för mycket indicier, eller subjektiva intryck, för att det skulle kunna visa någon riktning. Men, visst finns det många som tycker att det ibland verkar vara färre öringar runt kusten. Men det kan ju också bero på exempelvis minskad fisketid eftersom många ställen är "tagna" när man åker ut sin vanloiga sväng.


2. Det har nyligen gjorts en mycket spännande och bra undersökning, samt rapport, om havsöringsfisket runt ön, där forskarna presenterar siffror som visar bland annat uppskattat antal fiskare, fångster, återutsättning, värde av turismen kopplad till fiske etc. Den kommer presenteras inom kort och kan åtminstone vara ett (av fler) underlag till en framtida förvaltning. Men det finns inga direkta planer på att ändra i fisket såvitt jag känner till. Några utökade fredningsområden kan det förstås bli ...

Personligen är jag i detta nu inte jätteorolig för öringens status. Jag oroar mig mer för att kunskapsnivån om ekologi, fiskar, natur och omtanke om medmänniskor på kusten etc lämnar lite övrigt att önska hos vissa. Men givetvis gäller det inte alls alla.


Må så gott. Skitfiske!

Anonym sa...

Tack för det utförliga svaret!

Toppen att de gjort en undersökning. Ska hålla ögonen öppna efter den. Alltid intressant att få lite siffror på saker och ting.

Trevlig vecka och skitfiske på dig med!

// Fisketurist

HaLster sa...

Hej Nicka,
Det fanns en enkät tidigare som du länkade till i din blogg, jag är mycket nyfiken i vad det mynnade ut i, om det nu blivit sammanställt i en rapport?
I den kunde man, om jag inte minns fel, bland annat ge sin syn på om fisket runt Gotland ens skall ligga under fria handredskapsfisket och/eller vara avgiftsbelagt.
Som det har blivit nu så är ju Gotland en väldigt tydlig fiskedestination med avseende på öring under våren och som jag ser på det så bör i princip 100% av åtminstone de tillresta fiskarna kunna lägga en försvarlig peng i form av fiskevårdsavgift med tanke på hur mycket man bränner av på själva resan i övrigt. Men det kanske inte ens är möjligt att ha en "lokal" fiskevårdsavgift för just Gotland så länge fria handredskapsfisket gäller?

Mvh
HaLster

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hej @HaLster -

Ja, svar på enkäten och andra undersökningar har utmynnat i en rapport. Den är mycket intressant och släpps inom kort. Jag återkommer i ämnet. :)



Ja, som det är idag är det nog svårt att göra Gotland till någon slags egen zon. Det fria handredskapsfisket är ju fantastiskt, men gör ju paradoxalt nog också att det ä svårt att ta en en liten symbolisk summa som kunde gå till information och fiskevård.

Vi får se vad som händer framöver. Vi håller huvudet kallt och njuter av naturen så mycket det går. :)

Anonym sa...

mkt bra, vi har en resurs som vårdas med slit som folk utifrån drar in pengar på och tär på. Mkt i sve är för slappt och vidöppet,man kan ta sådant som skoteråkning ,i norge gäller leder,sve hade länge helt fritt så då blev vår miljö lidande när folk utifrån(och vi sjölva) levde rövare. Icke medborgare,släng på ett ganska dyrt fiskekort för dessa. som går till fiskevård.Då sållar man bort alla cowboys.

Patrik Viberg sa...

Hej,Nicka.
Jag är en av dom som besöker ön varje år men kan inte säga att man behöver trängas direkt om man inte åker till ett par tre kända platser.
Det jag däremot blev förbannad över att se i år
var när vi kom till en liten smal vik på östra sidan som vi åker till varje år och får se att den är helt avskärmad med minst 3 nät !!! där dessutom en död svan fastnat i
såg jättetrist ut.
Vi själva släpper ju tillbaka varenda fisk som kommer upp och så ser man sånt :(

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hej @Patrik Viberg.
trängseln beror nog lite på och kan variera från dag till dag. Men vi vet numer att det är cirka 3000 sportfiskare här för öringen årligen, enligt en undersökning.

Problemet är givetvis inte bara antalet, utan hur alla beter sig. Återutsättning, hur man respekterar naturen, hur man ser skillnad på undermålig fisk, hur man värderar stor, eller vild fisk ... Det är så mycket som kan bli ett problem när kunskapsnivån känns låg.
Nätproblematiken är ju en sak för sig. Antalet öringar som går döden till mötes i nät - och framför allt det omöjliga i att välja vilka öringar som dör är ju ett ständigt problem. För små, för stora, utlekta, vilda... alla dör när de kvävs. Sportfisket kan åtminstone välja vilka få exemplar som ska hamna på middagsbordet.

Skitfiske!