Kylig morgon. Vinden drar från flera håll. Fladdrande, vridande. Gästerna och jag byter kust och möter dimman som rullar in, tjock som brandrök. Omgrupperingen tar tid. Men tid är allt vi har. Tid för planering, tid för lunch. Lou och kollegorna dukar upp på porslin i strandbrynet. Ljuvligt. Och så en sotad kaffepanna på grova vedklabbar. Doft av rök och glöd. Hett kaffe skingrar dimman i sinnet.
Nu är det morska män i krusig sjö. Snart hoppar en öring av, men förtroendet för platsen finns kvar. Åter värms kaffet på. Några förvridna enbuskspinnar ger arom åt stigande rök. Mer hett kaffe ger fler förhoppningar. Runt hörnet väntar djupare kanter. Där finns öringarna. Ännu en sliter sig. Jag nitar en gynnare innanför kanten. Den hoppar runt och far an. Men snart planar jag upp den.Vita stenar, silvrig fisk.
Vi går stilla tillbaka. Dimman tätnar igen, som ett avsked. Vägen hem är ljusare. Efter hand skär solen hål i kartonggrå sky. Kaffepannan är sval nu. Men doften av elden kittlar ännu näsan. Sotig och stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar