Jag är kvar i kustlandskapet när den glade snickaren Lasse är på tråden. "Det är inte klokt", säger han. Och det är det inte. Tacka tusan för att han ligger på marken med en öl i handen. Han och fiskekumpanen springer rätt in i ett crescendo. Öringar av rejäl kaliber hugger, hoppar av, åker med upp och är som galna. Allt på en liten plätt, på bara 20 minuter. De bara garvar, ringer dit några kopmpisar och ser på när ytterligare någon öring dröjer sig kvar på estraden. Men snart är det över. På våren är det ofta så här. Träffar du rätt kan du ha makalösa samlingar med fisk. Men att alla ska vara stora, feta och silverblanka är inte givet. Det är förstås inte heller givet att du någonsin ska träffa den där fläcken... Man kan bara gratulera och buga ödmjukast. 
Ett litet tips om du skulle förstöra vadarjackan kommer från Jörgen N: Kör vidare med svart sopsäck i klänningssnitt. Inte så tålig, inte så snygg, men ganska (nåja) funktionell.
Foton: Micke Berglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar