Mildare, men kallare

Mildare idag, uttryckte någon det. Antagligen någon stugsittare med teoretisk kunskap om verkligheten. Det är en bitsk vind som letar sig in genom klädfibrerna. Digitalsiffrorna har ett tydligt minustecken framför sig - och då är ändå inte vindens verkningar inräknade. Jag tänker mig att det finns ett läge innan vinden friskar i - och innan andra åtaganden tar vid. Det får bli en kortare utflykt. Det är svårt att komma åt stensamlingarna i vinden. Jag rör mig i vindriktningen, längs med stranden och tar skydd i en svag bukt. De är grunt. Iskallt. Men fisken finns där. Snart har jag två följare. Jag gör tvärtom; ökar tempot i nästa kast och har snart fast fisk. Havsöringen är blank och vacker. Kanske 55 centimeter och vild. Inga odlingsskador eller klippta fenor. Jag låter den gå igen.

Det finns fler . Samma riktning, två nya kast, sedan en puff. Inget mer händer. Jag traskar vidare i vattnet, som trots allt känns hyfsat varmt i jämförelse med det där påstådda mildvädret på land. Pang! Från ingenstans, långt in över tångruskorna drar det till. Den hoppar en gång, men verkar inse att det är behagligare i plusgraderna under ytan. Den saknar fettfena och har en tydligt knycklad ryggfena. Ledsen, kompis, men du blir mat. Ingen tjock filur, men blank med flyende fjäll och varmt välkommen i kölden. Nästa fisk hoppar av. Men vilken happening i morgonkylan.

Nu blir det enklare att dra sig tillbaka till dagens göromål. Jag sneglar på klockan. Jag är lite sen, men jag hinner. Med en kortare jogging mot bilen tar jag igen förlorad tid och blir varm om händerna igen.