I väntan på den stora

Vitt skilda sällskap skickar små meddelanden med nära nog identiskt innehåll: ett antal småttingar, någon enstaka godkänd fisk, några tappade och plötsligt segt som kola. Antalet småttingar i silverskrud är positivt, men frånvaron av de stora stömmingsätarna ger lite kli i huvudet. Tusen teorier cirklar runt. Ska jag välja någon enstaka så tror jag att lågvattnet och den relativt höga vattentemperaturen gör att många av de eftertraktade kanonblänkarna rör sig där ute i stimmen av strömming och skarpsill. Inga problem med matsmältningen i så många plusgrader, så varför glida runt med ryggen ovanför vattenytan och knipa små fåniga märlor och räkor?


En iakttagelse som stöder teorin är de dykande måsar och trutar jag skådat under senaste tiden. Vid ett par av tillfällena dök snart ett sälhuvud upp med sin sin söta nos. Till synes ett mätt och belåtet däggdjur som lät sjöfåglarna käka det som blev över ...

Annars: Mycket tid vid åarna, i jakt på fotoobjekt. Mycket jobb, många pyssel hemmavid och en del förberedelser för den stora. Jag laddar kamera, fiskeväska och batterier inför duster både på hemmakusten och i helt främmande vatten.