Den utstakade vägen

Vissa dagar är vägen utstakad. Man förnimmer det, mer än vet det. Vägen behöver inte leda till det där perfekta fisket. Det är likväl en alldeles ypperlig dag. En dag som gjord för ... Vad det nu kan vara som ger den där totalkänslan.
Som den här dagen. Vinden och vattentemperaturen är som ett skolboksexempel. Men något är ändå snett. Ja, inte för att gassa i solen. På så sätt är allt helt perfekt

Så det gör jag. Gassar i solen. Både ofta och länge. Kaffet, jag och fåglarna där havet träffar land. Egentligen skulle jag kunna bli liggande så här en halv dag, men jag vill inte se mig besegrad riktigt ännu.
Meter efter meter betar jag av. Jag ser friska tångruskor vaja i klart vatten. Jag ser vågorna krusa ytan och skapa bubblor i djuphål. Jag ser framför mig hur spöt snart böjs ända ner i handtaget. Men det där sista händer inte. Det är märkligt. Jag hittar en sträcka med vattentemp på över 8 grader och superb känsla. Fortfarande ingenting. Jo, två gånger om kommer en öring lojt svepande för att spana in betet. Huggvilja noll. 

- Har du fått något? Inte vi heller! Vad är det för fel? 
Kamraterna Kenny och Jocke är på annan plats, men delar min uppfattning om sakernas tillstånd, över telefonen. De ska senare hitta rätt, visar det sig. Men min tid är nästan utmätt. Jag måste hem till jobb och vardagsbestyr.
Till slut är det en liten udde och dess besökare som förbarmar sig över den fikande fiskaren. Fler följande fiskar. Jag lägger i en högre växel, en lägre, en annan. Inget hjälper först, men snart sitter de där. Två silvriga livräddare denna ljuva dag. Jag krokar av dem, packar ihop och konstaterar att dagen är helt magisk - oavsett själva fiskeresultatet.
Jag passerar en vacker vy och måste stanna. På en liten gräsplätt har ett svanpar byggt sitt bo. Med utsträckta halsar plockar de gräs och förbättrar redet, liggande på sitt livsvärv. Det är stort. Jag sitter länge och fascineras av dem, innan jag inser att tiden är ute. För idag.  

Fotnot: nu kommer påsken. Då kommer också oräkneliga spöbärare befolka "mina" kuster. Då brukar jag trivas bäst någon annanstans. Trängsel och folksamlingar hör inte ihop med mitt fiskeliv. Men för dig som kommer vara där ute mer än jag: håll huvudet påskruvat. Var rädd om fisk, natur och medmänniskor. Visa respekt för medfiskare, markägare, fågelskydd och så vidare. Ta inte upp mer fisk än du behöver. Kladda inte med fiskarna i onödan. Väg inte varenda öring som du ändå ska släppa tilllbaka. (Och får man vara lite lagom bitsk så tycker jag att allt fler ska lära sig eller sina fiskevänner skillnaden mellan en blank fisk och en icke blank).
Ha kul! Slappna av. :)