Det är både fisketur och undersökning av diverse naturrelaterade slag. Om vi håller oss till det förstnämnda så blir det trots allt en lyckoträff, med en hel del sprattel i grafitklingorna. Det händer grejor. En riktigt fin blänkaröring - som nog närmar sig fyrakilosspärren - hugger så jag tappar andan. Men hugget sker också två meter utanför spöspetsen på tiofotsspöt. Kenny står precis bredvid och gapflabbar, peppar och hojtar om hur stor den där fisken är. Öringen är vildare än vild och hoppar fem-sex gånger på de få sekunder den är krokad. En gång slår den nästan till mig på kroppen. Jag kan omöjligt parera när linan aldrig är längre bort än ett par meter. Klart den släpper. Man kan bara le.
- Är det inte just när sånt här händer som man vet varför man fiskar? undrar Kenny.
Ja, så är det nog.
En liten sträcka med finfina förhållanden i den tilltagande vinden får oss att halvspringa ner till vattnet. Nu är det där hoppet åter, så det brakar om det. "Här blir det fisk", pladdrar vi i kör. Och innan jag knappt klivit ner i vattnet, på första kastet, så händer det. Kenny har en följande fisk samtidigt som jag låter spöt böja rygg ordentligt. Eller, jag och jag ... det är en ståtlig salmo trutta, trefjärdedels meter lång, fortfarande iklädd höstlekens vackra färger, som bitit och ger mig en tuff stund. Snart får hon simma vidare och knapra tånglake - helst av den äkta sorten.
På strandbrinken kurar knippen av tussilago, i träden sångfajtas taltrast, grönfink och talgoxe. Jodå, visst är det vår.
7 kommentarer:
Flugfiskar du aldrig efter öringen? Tycker du att det är lite för stora ytor på Gotland eller har du helt enkelt inget intresse?
Hej.
Jag flugfiskar sällan, mest beroende på att jag valt bort att försöka bli bra på det. ;)
tiden räcker inte riktigt till allt man vill göra, så jag fokuserar på spinnfiske och mete efter diverse arter. Men ibland kliar det lite i fingrarna - inte minst eftersom flugfisket nog i vissa avseenden kan vara effektivare under vissa omständigheter.
Jag tar nog med mig flugspöt ut någon gång framöver.
Fick en fisk som den på bilden förra helgen, på fluga. Grym känsla i #7 spöet. Har gått över från spinn till fluga för ett år sedan ca och har landat några stycken nu. Tycker känslan är ännu bättre än med spinn. Älskar känslan när man har knutit flugan själv oxå, en extra dimension. De blåsigaste dagarna lider jag dock och längtar tillbaka till spinnspöet, men men övning ger väl färdighet. Det ska gå att kasta fluga i hård vind säger de som kan. Svårt att placera flugan där man vill bara.
Bara att köra på! :)
Fiskar själv med kastdobb och små flugor under den perioden som kommer snart när det är svårare att få fisk på diverse drag, och visst är det en extra känsla att få fisk på små flugor. Men sett på ett helt år så täcker man ju mycket mer kastyta med
spinn/haspel än med flugspö....
Tomi
För min del är också charmen med havsöringsfisket att det är tekniskt/metodiskt relativt okomplicerat. Jag fiskar gädda i skärgården med tusen beten och olika teknik, jag metar sutare, karp eller andra arter med diverse finesser, mäsk, boostspray och en miljon tackel. Kontrasten att kunna kränga på sig vadarna och ha en handfull drag i fickan är så skön. Oavsett väder och vind kan jag använda samma grejor. Ett soö i näven, dragasken i fickan och ... go!
Fast en flugask väger mindre än en draglåda;)
./T-Bum
Skicka en kommentar