Klämd mellan fronterna

Frontsystem. En kallfront från väster ... Varmfronten tar sig ner ... Meteorologerna gillar att definiera vädersystemen med hjälp av diverse fronter. På min egen front intet nytt, tänker jag när jag greppar spöna och slurkar i mig en skvätt java. Jag prickar fel dagar konstant just nu. Kenny hämtar upp mig och vi vet redan från början vad det här blir för dag. Det är en varmfront royal som lägger i dubbla bromsskivor på Östersjöns vågskvalp. Spegelblankt. Tokstilla. 

Vi har några lojt följande öringar, ser till att ta sköna vätske- och matpauser i solgasset och letar oss vidare mot skymningen. Mitt på dagen är det antydan till krus på ytan, men någon mjukfront ser till att stoppa förhoppningarna.
Vi går på lite upptäcksfärd och Kenny hittar en liten pigg skrubba som han handfångar. Den räknas väl inte, trots allt. Men när skymningen är över oss är havet plötsligt fullt av öring. De är bara halvhjärtat intresserade, men några stycken ger åtminstone lite puls och ryck i spöna.

Så kommer en ny dag, med en helt ny front. Nu är det bitande nordvindar, kallt om näsan och egentligen som skönast inne i bilen. Men jag ger mig ut, driven av fiskeiver och revanschlust. Fel dag. Eller bara fel beslut. Väl ute är jag som fastklämd mellan två vädersystem. En försynt sol försöker sticka fram mellan tunga moln. Och innan jag hinner tänka "busväder" är det tätt snöfall i luften. Så får solen ny kraft och värmer några korta minuter.

Just i de där snabbt passerande övergångarna verkar några fåtal havsöringar gå på matjakt. Men de är inte lätta att kroka. De flesta petar, följer eller hoppar av direkt. Ett par kommer med ändra in, men ingen av dem är någon stålblank drömfisk. Låt gå. Det är ändå en liten, liten öringsfront i mitt synfält. Jag avbryter med kall näsa och nya idéer.

.