2009-04-16

Lite motvillig öringkontakt

De tunga huggen från storkäftarna svävar ännu i medvetandet. Jag sorterar gäddgrejor och planerar meteutflykter efter arter som börjar vädra nystart för året. Men Niclas får med mig ut på lite silverjakt i stiltjen. Kvällen är ljuv och ljum. Platt som en pannkaka. Men snart har vi landat varsin liten. De går utanför kanten och stryker. Det bör vara fler här. En försiktig stöt följer, sen tvärdör det. Ända tills vi står vid bilarna och tänker ta avsked. Ett vak får oss att knäppa igen jackorna, fälla upp spöna och smygrusa (eller vad det kan kallas) ner till vattenlinjen. Noll.

Nu vankas den årliga Öringträffen. Ett spektakel som jag mest ser som en anledning att se lite härlig kust och ta ett kul eftersnack med fiskare från när och fjärran. Tävlingsmomentet är ju mer en bonus. Man ska ha en sabla tur om just den dagen råkar vara den som innebär att den där högkvalitativa superfisken väljer ens bete - när det är smällfullt längs hela kusten. Nä, egentligen gillar jag inte trängseln det minsta - och är i högsta grad medskyldig till att det ser ut som det gör under den nämnda lördagen. Vilken paradox.

Men förväntningarna på själva fisket är lågt ställda. Väldigt lågt. I dag pratade jag med en mycket skicklig och idog sportfiskare här på ön. Han har som ambition att (hör och häpna) "bara få en fisk det här året". För det har nämligen aldrig hänt honom under Öringträffen. Och då ska man veta att han tillhör dem som brukar få fisk i tid och otid. Han är en sjuhelsickes duktig havsöringsfiskare! Men att åka runt och leta en ledig plats bland över 120 amatörer och proffs i antingen solgass eller illvillig storm (jo, något av det är det alltid på öringträffen) är inget bra upplägg för en taktisk och strategisk fiskeseger.

Enkelt uttryckt: En sabla tur och lite skicklighet, samt en snabb bil som kvickt tar en till rätt ställe före alla de andra är rätt melodi om man ska ha ambitionen att tävla.
Jag har nog inget av det där. Nä, undrar om man skulle göra något annat istället. Är inte sutarna vakna? Behöver inte huset målas om? Men, vänta lite. Vad säger jag? Jag måste vara utmattad.

2 kommentarer:

John sa...

Ja imorrn smäller det!
Får hoppas att en fin silvertorped kan förgylla dagen för en annars får man se till att suga in så mycket av vad naturen har att erbjuda och se det som en mycket trevlig dag ute i det blå!

Och naturligtvis en mycket trevlig kväll därefter!

Jag säger det inte men jag önskar alla det!

Skitfiske
/ John

Nicka - fiskebloggaren sa...

Detsamma, John. Jag kommer -som sagt - ta det väldans lugnt med fisket. Jag väntar till de dagar då kusten är ren igen. Då är livet som bäst. ;)