2010-11-07

Glasklart, men glest

Hösten kan vara så här i bland, försöker jag peppa mig själv - och några andra som också står handfallna på kalkstensbottnarna. Perfekta vågor som rullar in från ett klart, fint hav. Stigande vatten, lätt molnighet och en behaglig lufttemperatur. Det är som gjort för succé. Men det är som förgjort istället. En hoper duktiga öringsfiskare rapporterar in ungefär samma sak: ingenting, trots benhårda försök. Eller så blir det som både jag och Joel upplever - noll och åter noll på ställen vi tror hårt på, sedan någon liten fisk i de sista kasten på helt andra platser. 

Kanske är det bara en tillfällighet, eller helt naturligt, men det är väldigt långt mellan fiskarna just nu. Och de få som landas är med några ynka undantag små. För små, om man tänkt äta dem, för små om man vill ha lite gung i spöt. Vi får väl se om det är en tillfällig trend. Inte omöjligt.
För på söndagen, då jag inte har någon möjlighet att ta mig till kusten, rapporteras det in fina fiskar. Man kan inte alltid välja rätt dag. Faktiskt ganska sällan.



När kaffet börjar svalna i termosen ägnar jag mig åt lite öringsspaning i ett par åar istället. Ingen bonanza där heller, men några fina prickfiskar som röjer runt i det glasklara vattnet. Lättskrämda, snabba och lite oroliga. Leken är i förberedelsefasen. En stor hanne, med svartfärgad "näbb", jagar en liten hona av och an. Jag förlorar mig i tid och rum, trots att kameravinkeln inte är den bästa [som vanligt: klicka för förstoringar]. 




Ja, just det. För några dagar sedan visade i alla fall Kenta F hur en rejäl blanking ska se ut. Runt 3,5 kilo silver, så visst finns de där ute. Mobilfoto: Kenta F. 

5 kommentarer:

Anonym sa...

Lite orolig kan man bli Nicka. Har fångat 34 öringar på 16 tillfällen sedan April vilket är jättebra men av dem är endast en över 4kg, Tre st över 3kg sedan ligger de flesta mellan knappa kilot upp till 1,5kg. Känns verkligen som medelvikten på fiskarna har blivit lägre sista åren. Fler som känner som jag.. Tommy Jennung GSFK

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hej Tommy. Jämfört med förr verkar ju medelvikten vara lägre, men antaeat fler - vilket kanske hänger ihop...
Det är nog en ganska många som skriver under på att det inte hugger många öringar över tre kilo. En fyrakilos är ju snarast en troféfisk, medan de där drömfirrarna på fem, sex, eller sju kilo snarast är drömmar, som slår in i undantagsfall.

Vad det beror på är ju svårt att veta. Har kostvanorna ändrats så att "alla" stora fiskar simmar längre ut? fastnar en stor andel större fiskar i nät? Är fisketrycket överlag för hårt? Eller är det här en helt naturligt och sund storleksfördelning vi ser?

Det finns många teorier och åsikter, men frågan är vad som är sanning. Jag vet inte.

Nicka - fiskebloggaren sa...

Just det Tommy... att landa en fyrakilos på 16 tillfällen tycker jag personligen låter riktigt bra. Kompisen Micke som fiskat på ön i åratal, med massor av landade öringar har fortfarande inte fått någon blank öring över fyra kilo. De ÄR inte - och SKA nog inte vara så vanliga.
Du har nog egentligen haft ett rätt gott resultat... ;)

Anonym sa...

Låter bra Nicka. Man kanske bara är bortskämd. Nu var det ingen 4kg stänkare utan en semi blank.Håller med om att antalet har blivit fler. Synd att man inte har protokollfört tidigare så man kunde se medelvikten. Micke får nog snart en stänkare. Själv hade jag svårt att komma över den magiska 5kg gränsen. Tog mig säkert minst 10år. Tror att näten spelar in men också kostvanorna. Känns som om de stora går längre ut i längre perioder och följer med strömmingen in.. Sen får man dra sitt strå till stacken och släppa tillbaka de flesta. Har tagit hem 6st av de 34 landade. Man får inte glömma vilket öringeldorado vi bor vid..

Nicka - fiskebloggaren sa...

Kloka ord. Hoppas vi båda får knipa den där superblankingen. Jag fick just en rapport om en sådan fisk, så de finns... Bloggar om det senare. ;)