2012-04-08

Hugg långt hemifrån

På hemmakusten är det armbågslucka på vissa heta partier. Det är inte min cup of tea. Jag föredrar ju kaffe och fria vidder. Dessutom är längtan efter en dust med sportfisken nummer ett mycket stor. Esox lucius. Gädda. 


Ett gäng mycket kompetenta och driftiga gäddfiskare brukar årligen planera in någon kul tur inom rikets gränser. Jag ser oftast till att få haka på. Det här året kör vi ett vatten som räcker och blir över – Sveriges största sjö, Vänern. 






Vädret växlar friskt. Efter milda veckor med fika-i-solen-väder så åker kylsprayen fram igen. Vi får någon dag med stiltje och solsken, inte direkt gäddfiskarens dröm. Ändå hugger det på sina håll. Förträffligt roligt med aggressiva förleksgäddor, plus en och annan efterleksfisk som är ännu argare. 
Robban och Jonas startar kavalkaden, men snart står även jag och den synnerligen sympatiske gäddnestorn Peter Grahn med böjda spön. Varsin niokilos kröner dagen. 




Nästa dag börjar ännu stillsammare. Men på eftermiddagen sveper vinden igång. Det finns inte mycket som slår en skön vårdag, då solen värmer, vinden biter lätt och man puttrar in i en vik, eller tar sikte mot en stenig brant. Vattnet känns orört. Bara fåglarna hörs i tystnaden. Ambassadeuren fräser ut lina i kastet och betet landar med ett plask. Snart tar jag hem det. Långsamt, knyckigt, omväxlande. Jag småsjunger och visslar.




Och så hugget!
När en tung gädda biter bestämt och vrider sin bastanta kropp från sida till sida så rinner euforin till i blodkärlen och nervbanorna.  Efter diverse vedermödor, med ett trasigt styrreglage till motorn och plattvatten, är vi plötsligt inne i ett underbart, actionfyllt gäddinferno. De flesta är ilskna fiskar mellan fyra-fem-sex kilo, men några är större. Min största når inte upp till tiostrecket, men vi är lika glada för det. 







Vindbitna kinder och hettande näsor, middag, en och annan sval öl och sköna gäddlirare. Hemfärden ett par dagar senare känns motig, trots att påsköringarna verkar bita. Nåja. Det går fler tåg. Både gäddtåg och andra tåg, med destination okänd.

7 kommentarer:

Anonym sa...

för övrigt e du en grym gäddfiskare också nicka - och det vet du

John sa...

Fifan, lyckat fiske kan man säga.. såg bilden som Jogga fick, hyfsat fet firre du!
Funderade lite på vad du kör med för kamera när du är ute och fiskar.
I båt och dyl antar jag att du har med systemkameran men när du står i svallet längs kusten, vad kör du med då? Vanlig kompaktkamera? Mvh John

Nicka - fiskebloggaren sa...

John - Jag har nästan alltid med mig min systemkamera, men ibland är det mobilkameran som gäller. vattentäta säckar/påsar och lite pyssel. Men det handlar förstås om en del bildredigering efteråt också.

BBRF sa...

Fria (ofiskade) vidder och solsken...Man borde varit där..:-)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Jo, men tack och lov finns många fria vidder i vårt rike - och förhoppningsvis många dagar än att besöka dem ...

Anonym sa...

Härliga bilder. Tänk när vi hade sådana madammer här runt ön. Men den tiden är väl förbi??//Per

Nicka - fiskebloggaren sa...

Per - Tack.
Visst finns det några gäddmatronor runt ön, men det går ju inte att jämföra med forna tider. Låt oss hoppas på en förbättring framöver.