2015-04-28

Flykten från kusten

Ta det inte så bokstavligt. Jag har återvänt. Men, ska jag vara helt ärlig så blev det lite för mycket här hemma ett tag. Bloggandet fick vila, medan jag i mitt inre utkämpade en svår strid. Så många infekterade debatter och så mycket okunskap florerade och spreds hej vilt i sociala medier. Min hemmakust trampades nästan sönder och samman av hitresta och bofasta. Trängsel är, som du kanske vet, inte min cup of coffee. Så jag beslutade att ligga lågt ett tag. Fiskar gör jag. Men lusten för bloggande och kommunikation försvann en stund.


Mot legendariska vatten. Under en långhelg fick jag istället både möjlighet och anledning att fly fältet, när jag och de andra i Team Abu Garcia blev inbjudna till en årlig och mycket gemytlig sammankomst. "Gemytlig" är ett ord som yngre läsare kan behöva slå upp. Gör det. För ordet är värt att användas. Oftare.

En halvdag tillbringade jag på egen hand i det kanske mest legendariska av legendariska vatten i södra Sverige - Mörrumsån. I gassande sol och mysväder var det dock dålig fart på fiskarna. Men att få svepa ut ett überklassiskt Toby i den här ån är en lisa för själen. Jag tappade en hyfsad öring, som bet efter att Toby singlat omkring nerströms i pool 5. Därefter låg jag på rygg i gräset och såg både gröngöling och kungsfiskare svischa förbi, medan kaffet gav mig ny styrka. Magiskt.  





Det huvudsakliga målet var dock att få gå en match mot rovfiskarnas rovfisk - min största fiskkärlek i livet (tror jag): gäddan. Fiskar som den här ovanför gör mig alltid lika uppspelt och fylld med vördnad. Vilka jaktmaskiner. Vilka fulländade predatorer. 

Vi fick två heldagar av hårt dängande på omtalade, nästan mytomspunna Eriksberg. Denna Blekingevik, som alltid finns på gäddfiskares näthinnor. 



Fast när det ser ut som på bilden ovanför är det inte lätt. Ja, alltså: Det är väderläget jag talar om. Herrarna återkommer jag till. Stiltje, eller lätta krusningar, lite regn och en tid då leken både pågår och kanske nyss avslutats, kan betyda segt fiske. Vi såg gäddor i alla storlekar. Många. Ofta. Det högg och det petades, men de som kom upp var mestadels små - trots ansträngningar med allehanda metoder och beten av varierande storlek, form och även kulör.

Men, kul var det. Bilden ovan visar dessutom två mycket välkända och meriterade herrar, som jag fiskade ihop med hela, eller delar av dagarna. Tobias Fränstam och Anders Forsberg. Vilka rävar - på varsitt sätt. Många skratt blev det. Ja, en del gädda också. 




Allt mindre handlar mitt fiske om resultat eller särskilda mål, även om jag också sätter upp sådana ibland. Men när det är en helg i njutningens tecken, så är det viktigaste att ta hand om den där njutningen. Gäddorna ska få sig en match igen, det lovar jag.

Tack för en kul helg, alla teamkamrater som kunde delta (ni som tyvärr inte kunde vara med: vi ses nästa gång!) - Tobias Fränstam, Anton Tsvetkov, Anders Forsberg, Bo Hall, Evelina Henriksen, Niklas Lundgren, Adrian & Jonas Lundberg
Sist, men absolut inte minst: Olle Lidesjö och ABU - grymt arrangerat, som vanligt! Stort tack!


4 kommentarer:

Anonym sa...

Grymt med gäddor i den storleken!!
Håller med om att det varit trångt på ön nu ett tag, känns som det dubbla antalet fiskare jämfört med förra året...bara en känsla dock.
Finnar,polacker ester, fastlänningar, danskar, tyskar osv.
Framtiden får utvisa om antalet ökar än mer....
Ha det gott
Tomi

Nicka - fiskebloggaren sa...

Halloj Tomi. Ja, det är ett tveeggat svärd. Jag har länge varit en av dem som bidragit till ökande skara med sportfiskare. Det är en viktig inkomst för Gotland också - och på många sätt mycket trevligt. Däremot behöver vi nog en förvaltning som är lite framsynt.

En annan spännande grej är ju att fisket efter öring verkar ha blivit avsevärt mycket bättre i Sthlms-trakten senaste åren, liksom på Öland och andra ställen. Kanske balanserar det upp det hela så småningom. För det är ju kul om det finns många ställen att välja på för alla de fiskare som vill åka till ett bra havsöringsområde. Vi får väl se. Må fint!

johnny björklund sa...

Hej Nicka.

Ett nöje att ha upptäckt din blogg.. När jag läser detta inlägg så måste jag skamset erkänna att jag själv haft Gotland på radarn länge, men barn och familj + jobb har omöjliggjort alla mina önskade äventyr. Men snart så måste jag nog också komma och trampa på dina jaktmarker. Hoppas du har överseende med detta och passar på att hälsa. Jag bjuder alldeles säkert på en kopp kaffe och en bra pratstund innan jag vadar ut igen för att se vad Gotland har för silvrigt att erbjuda.

Hälsningar
Johnny

Nicka - fiskebloggaren sa...

Hej och tack Johnny.
Jag ser fram emot kaffet. ;)

Välkommen!