2012-01-24

Etiska tankar i regnet

Så kommer regnet. Bitande kallt, lite lätt på tvären. Men nyss var det snö och ishalka på vägbanorna, så jag klagar inte. Jag kastar istället. Den första öringen sitter snart där. En hona som lekt och nu simmar runt för att äta upp sig. Jag krokar av henne och släpper henne åter. En snabb mobilbild får duga. Snart en piggare och argare hanne – även den lekfärgad. Den är stark och motsträvig, trots sina ganska sargade kropp efter kampen i lekån. Jag hoppas på något blankare och förflyttar mig. Men även här är det en lekfisk som hugger. Under spöspetsen, förresten. Jag blir rätt skraj, men skrattar snart istället. Så en stor rackare som ser brun och sliten, men ilsken ut, när den missar mitt bete och försvinner i en gigantisk virvel. Jag flyttar vidare, men det är en annan historia.






Jag funderar över den senaste tidens debatt här på bloggen. Det här med etik och moral är inte alltid lätt. Eller fel och rätt. Bara en sådan sak som uttag av fisk och vilken fisk vi tar upp … För att generalisera är det ungefär så här: den gamla tidens sportfiskare, liksom många nätfiskare, gör ingen skillnad på öring och öring (eller ”lax”, som de tyvärr brukar få heta här på ön). Man tar upp de man fångar, slår ihjäl dem och äter upp dem, alternativt skänker dem åt grannarna. I de tråkigast förekommande fallen slänger man dem någonstans. En fisk som fångas ska dö, lyder grundtesen. Sportfiskare med lite mer erfarenhet och lite mer kunskap i ämnet vet att fisk som ska leka bör man låta vara ifred. Man brukar också tänka att en fisk som har lekt bör släppas, eftersom de är magra och i dålig kondition. Det är ju en sund tanke. Återstår då problemet med att tyda vad en lekfisk, eller en utlekt fisk är. Jag blir ibland förvånad över hur sportfiskare som skulle kunna kallas rätt erfarna visar upp bilder på tydliga besor/utlekta öringar som de kallar ”blanka”. Nä, förresten: jag blir ofta förvånad.


Jag säger det igen: en blank fisk/blänkare är en fisk utan minsta färg på sidan, företrädesvis med helt vit buk och ljusa fenor. Den är inte mager med stort huvud. Den är INTE lite lätt violett eller ljusgul på sidan. Men är det verkligen bättre att slå ihjäl en blank fisk, som ännu inte har lekt någon gång, men som förväntas göra det nästa höst, eller hösten därpå? Är det inte bättre att ha ett visst uttag från den samling öringar som redan har klarart leken och spridit sina gener för framtiden? Tja, dels kan det vara så att vissa fiskar aldrig leker, eller åtminstone inte tänker göra det på ett tag ännu. En fisk som lekt och överlevt (till skillnad från fisken längst ner här på sidan) kommer förmodligen tillbaka till ån snart igen. Vi vet att de liksom hajat galoppen … 


Och så kan man ju se det så här också: en fisk som blivit blank och i toppkondition igen (så gott det går) efter leken – och det sker i regel INTE under vintern eller tidiga våren efter lek, fast vissa tycks tro det – kanske är en lämplig måltid ändå. För, som sagt: den har spridit generna, ätit upp sig och är säkert rätt god. Men, mitt fall är en nyligen utlekt fisk värd att få knapra spigg och strömming ett tag innan den hamnar i stekpannan, eller innan den ännu hellre återvänder till lekån igen.
Många utlekta fiskar dör. Det tillhör naturens skeenden och är helt i sin ordning. De som klarar sig kan väl få en chans till att lägga rom och mjölke?





Ok. Så om det nu, med den här retoriken, är mer korrekt att bara ta en och annan blankfisk – kan man då ytterligare utveckla resonemanget till att bli någon form av hållbart ekotänkande? Inte helt säkert, men min inställning ser ut ungefär så här: Jag älskar att fiska. Rätt eller fel. Jag tillbringar en hel del tid på kusten för att jag mår bra av det. Dessutom vill jag då och då äta det jag fångar – men det är ingalunda huvudsyftet till mitt fiske. Jag fiskar för att det är kul fast jag gärna äter en och annan fisk. Om jag inte är hungrig, behöver fisken till i morgon, eller kanske redan fått en matfisk under de senaste veckorna, så släpper jag mina fångade fiskar. Jag försöker också använda den här välmenande ”fiskrasbiologin” till att i största utsträckning ta odlade fiskar till middag. De är ju isatta för att fångas, inget annat. Dessutom vill vi absolut inte ha dem i våra åar, där de kan ställa till det med sin snäva genetik.


En odlad havsöring kan ha klippt fettfena, men behöver inte ha det. Men nästan uteslutande har de en knäckt, eller bockad och till synes skadad ryggfena och ofta deformerade bröstfenor också. Skadorna får de av ett svampangrepp i odlingarna – och i förekommande fall av att irra runt i kassar och tråg och skada fenorna.
Ju längre tiden går, ju mer jag ser av min närmiljö, ju mer jag upplever av naturens imponerande kraft, desto mer vill jag värna om den natur och de djur som lever runt mig. I öringens fall betyder det att jag värnar om den vilda, unika stam av gotländska öringar som är resultatet av moder naturs fantastiska urkraft och ett antal fiskevårdande (sportfiskande) människoras hårda, ideella slit under decennier. Det är något att värna om och vara stolt över. Därför blir jag förbannad när jag ser huvuden från rensade leköringar (eller utlekta stackare) på en strand där näten nyss vajade, eller när jag hittar en bild, på ett sportfiskeforum, föreställande fem döda Gotlandsöringar på ett biltak.


Bara så det är sagt: Jag är absolut inte fulländad, eller ofelbar. Jag gör mina misstag. Jag har efter hand ändrat inställning till både det ena och det andra, vilket jag antagligen gör många gånger om, även i framtiden. Jag försöker bara navigera i fisketillvaron, på ett sätt jag anser är funktionellt och moraliskt försvarbart.


Allmosor som slutkläm: Ät fisk. Ät inte för mycket vild Gotlandsöring. Kasta inte sten i bräckliga glashus. Var rädd om djur, natur och medmänniskor. Tro inte att allt är skarvens och sälens fel (för det är det fanimej inte!). Koppla av.

17 kommentarer:

P@trik sa...

Mycket väl skrivet Nicka ! Gillade speciellt din slutkläm.... :-)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack Rickard! :)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Och tack Patrik! Vet inte varför den kommentaren från mig försvann.

Kristofer sa...

Kloka tankar från en klok man :) Jag upplever dock, bland mina medfiskare, att eftertänksamheten ökat betydligt. Vi, om några, vet ju hur värdefull fisken är. Förhoppningsvis sprids kunskapen med tiden, även till de som inte frekventerar kusterna lika ofta som vi.

Fiska, njut, må gott och ta gärna hem en öring (efter egen rasbiologisk retorik), men se för tusan till att ägna den kärlek, omtanke och entusiasm även i köket. Och se till att lägga lika mycket pengar på vinet som ni gör på de beten som användes i jakten. Det är öringen värd...

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack också till Kristofer. Håller med dig också, för den delen. Mat är inget man skämtar bort hur som helst. :)

Anonym sa...

Väl rutet! Är man naturvän är sportfisket faktiskt svårt att försvara rent etiskt. Men, jag älskar det och kommer inte sluta. Att visa hänsyn och ta hand om naturen är en självklarhet som många tyvärr inte verkar förstå.

Tomi sa...

Personligen tycker jag att fisket på Gotland är lite väl fritt. Kortare period fritt fiske,helårsförbud för allt fiske i vissa områden,någonsorts fiskekort i vissa bra områden är bara exempel på lite stramare fiskevård. Den odlade öringens sjukdomar är ju inte bra men själv har jag aldrig förstått den genetiska skadeverkan den kan åstadkomma. Intressant att du nämner säl/skarv. För ett par dagar sedan uttalande sig länsfiskekonsulenten i Sthlm i Metro tvärsäkert om att orsaken till öringstammens kollaps i Sthlmsskärgård är just skarvens/sälens fel. Själv tror jag inte alls på att det är huvudorsaken,själv tror jag att öringen(alla fiskar)har färre möjligheter till lek av att deras naturliga lekmiljöer byggs bort eller växer igen pga övergödning. Dessutom är halten av diverse kemikalier och miljögifter så hög att jag tror att det påverkar reproduktionen minst sagt negativt....
Gotland är ett bra exempel på att öringstammen inte äts upp av skarv/säl så att den kollapsar,det hade hänt för länge sedan annars...
Själv är jag som du vet för ett måttligt uttag av de öringar som simmar runt Gotland,läs max 6st/år och sportfiskare...
För övrigt tycker jag att det är bra att du förespråkar fiskevård framför bara tokfiske..
Väl mött.

Nicka - fiskebloggaren sa...

tomi - det är, som du ju vet, inte förenligt med det fria handredskapsfisket att ha fiskekort i Östersjön. Förbudsområdena under lektiden kunde kanske vara striktare etc. Kanske något enstaka totalförbudsområde. Men jag är lite ambivalent där...

Får vi till någon form av fiskeområde som skulle kunna innebära regler för länet, i form av uttagsbegränsningar etc så kanske det skulle gynna fisket. Men då tillkomme rproblematiken med både kontroll och information/marknadsföring. Inget är omöjligt, men än så länge vilar ganska mycket på att vi som fiskar har förnuft och sprider våra etiska idéer till så många som möjligt.

När det gäller Sthlm så tror jag nog att du övertolkade HC:s (länsfiskekonsulentens ord). Jag vill minnas att han har en betydligt bredare syn på det hela. I minas ögon är utsättningarna av massiv karaktär ett större hot.
Som du säger: vi har en oerhört stor skarvkoloni och gott om säl här. Men vi har något som är viktigare: en frisk öringsstam, självreproducerande i små, välskötta vattendrag. Så borde det (och skulle det kunna) vara på fler håll.

Nicka - fiskebloggaren sa...

Och ... tack igen. Skitfiske, Tomi och ni andra!

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tomi - du menar nog förresten Sverker Lovén och hans uttalande. Han är inte länsfiskekonsulent.
Däremot har han skrivit rapporten där han konstaterar att skarv och säl är roten till det onda. Länsfiskekonsulenten är nog betydligt med försiktig i sina uttalanden och slutsatser.

Artur Wysocki sa...

hello
I often visit your page. I see your commitment and passion in creation this page. I at abaut ten yers traveling in to Denmark and Sweden in search of sea trout. I fished in the Mariager fjord, island Fyn in Denmark,and in the Österlen ,West Coast and Gotland in Sweden. I think that trouts on yours island are the best. I often caught trouts on Gotland, which were the old fish.I thing Thise trouts were after many spawns. Often these were males, it is very rare in other regions because males often die after spawning. I think the trouts population of the island of Gotland is healthy and is needed to protect it.
The development of the coastal sea trout fishing in Europe is an opportunity for the region of Gotland, but also danger to the fish. Another danger is stocking, in Poland about 70% of sea trout are stocking. Beacuse Sea trout are often sick, weak and smaller than before. View hundreds of sick trout in the polish river is very sad.
I catch only the fly, not kill trout colored and after spawning. In the spring I will visit the beautiful Gotland and will carefully use yours resources.
Excuse my english,
Polish greet
“Break your rod”

Arthur from Poland

Nicka - fiskebloggaren sa...

Thanx a lot, Arthur. No need to apologize for your english. I think I get it quite good. :)

Great to hear that You really appreciate our nature and our fishes. Take care. See You!

Tomi sa...

Du har rätt Nicka,jag menade S Loven och han är inte länsfiskekonsulent :)

Axel Aremyr sa...

Fantastiskt bra skrivet!...som vanligt :)

Tänkte ställa två frågor som inte har ett dugg med fiske att göra om det är okej?...

Var det du som fick spela rollen som den maskerade trummisen i musikvideorna till "Faster" och "Shot In The Dark"?
(Ren nyfikenhet)

Fick du något erbjudande om att "fortsätta" som bandets trummis? :)

/Nyfiken fiske och musikälskare

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tjena Axel och tack för trevliga kommentarer!

Klart vi kan slå emellan med lite musik. :)

Den maskerade trummisen på Within Temptations videor är inte jag. Jag lirar dock trummor på hela plattan (The Unforgiving). När det var dags för videoproduktion hade bandet inte riktigt bestämt sig för hur de skulle göra med trummis, så de valde en väg av mystik och lite spänning.

Och för att göra en lång historia superkort så var det ungefär så här med trumjobbet:
Jag fick trevliga vitsord och cred för inspelningsjobbet både i samband med inspelning och när vi sågs under WT:s europaturné senare.

Jag fanns med i diskussionen om ny trummis, men av förklarliga skäl valde de sin gode vän Mike Coolen. Förutom att han bor i Holland så har han vikarierat i Within Temptation tidigare. Han lirar också i ett annat band tillsammans med gitarristen Ruud. Det var ett helt naturligt val. (Mike är också en trevlig prick och en bra trummis, vill jag tillägga).


Men inte minst just nu, när det är -14 utanför husknuten och WT är på väg på turné i Sydamerika, hade det inte varit så illa att vara en del av det hela...

Axel Aremyr sa...

Att du spelade trummor på hela skivan hade jag koll på :) Även fast jag måste erkänna att jag inte har hört hela skivan än (har precis börjat lyssna på WTs musik), så måste jag säga att det var riktigt härligt trummande i de låtar med dig som jag hört :)

Riktigt kul att läsa om den något varma inspelningen också xD

Tack för väldigt utförliga svar på mina frågor också. Tycker det är kalasschysst av dig att verkligen ta dig tid att svara på de flesta kommentarerna av oss läsare :)

Ser fram emot nästa inlägg här på bloggen, skitfiske! :)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack själv. Utan läsare skulle bloggen inte fylla någon större funktion, mer än att jag fick skriva av mig lite förstås. :) Så länge ni där ute engagerar er och läser och kommenterar ska jag försöka svara tillbaka.

Sen blir det sporadiska uppdateringar av fisket - jag måste ju hinna fiska och trumma också. Det går före bloggandet... ;) Må gott.