Nej, jag har inte gått under jorden, eller under vattnet. I vattnet har jag däremot varit en hel del – och även bredvid. Men bloggen har fått vila av några skäl jag tänkte ventilera.
I mina funderingar över bloggens fortsatta öde har jag faktiskt vacklat lite. Skälen är många. Tidsbrist är ett. Men mer tongivande är förstås den senaste tidens diskussioner och egna funderingar omkring det hela (läs förra inläggets kommentarer t ex). Jag har förstått att min lilla oansenliga blogg är en av de bidragande orsakerna till en massiv sportfiskeinvasion runt ön. Den ökande tillströmningen av fiskare är inget nytt fenomen. Jag – och många andra – har ändå tyckt att det varit mest kul och nyttigt med en massa havsöringsfiskare på kusten. Nu är jag mycket mer osäker på om det bara är bra. Speciellt när fisket dessutom varit rätt uselt (för nästan alla). Jag funderar helt enkelt på om det är så smart att fortsätta slänga ut digitala lockbeten när kusten ser fullsmetad ut.
Under tiden har jag prioriterat att fiska, må gott och helt ignorera att dela med mig av det hela. Vi får se. Jag funderar vidare – och fiskar vidare!
Diskussion om regler, uttag och fiske
En liten upprepning av det som till slut verkade framträda i alla kommentarer tidigare kan vara på sin plats. Det kom en hel del goda synpunkter, några mindre genomtänkta och lite anonym pajkastning (som alltid i digitala forum…). Jag blev mest förvånad över att så många (även via ett antal mejl) har så dålig koll på regler och lagar.
En kort sammanfattning: Det fria handredskapsfisket är en makalös frihet för sportfiskare i Sverige. I korthet betyder det att alla får fiska gratis i de fyra största sjöarna och i Östersjön, bortsett från fredningsområden, fredningstider och några andra småbestämmelser. Sen kan man förstås tycka att det är hål i huvudet att man som privatperson exempelvis inte får släpa en vobbler efter en roddbåt, men gladeligen kasta ut 180 meter (!) nät runt Gotlands kust. Nätfisket på Gotlandskusten var för övrigt fritt redan innan det fria handredskapsfisket infördes 1985.
Fisket på kusten regleras via författningar från Fiskeriverket. Lite enkelt uttryckt kan FiV ändra reglerna på kusten om det finns tillräckliga skäl, till exemepl fiskevårdsskäl. Ska vi nå dit (vilka nu "vi" är) bör det finnas användbar statistik, goda skäl och hållbara motiveringar. Jag skulle inte alls påstå att det i första hand skulle handla om pengar, eller om ovilliga tjänstemän, som någon tyckte.
Tvärtom ligger till exempel fiskvården, med satsningen på att restaurera små vattendrag för lekande, vild, öring i absolut framkant här. Mycket tack vare ett antal entusiaster, som inte bara gör det i jobbets kostym, utan dessutom lägger ner kopiösa mängder ideell tid. Heder åt alla som engagerar sig år ut, år in, medan vissa bara nyttjar resursen och gnäller lite mellan varven.
De flesta av mina fiskekompisar, kontakter inom klubbar, Länsstyrelsen etc förordar nog ungefär samma sak: vi behöver någon form av begränsning när det gäller uttaget av fisk. Exakt hur det ska gå till är svårare att sätta fingret på. De flesta sportfiskare är också rörande överens om att nätfisket borde begränsas. Fördelen med sportfisket är förstås att det är möjligt att släppa tillbaka fisk som förhoppningsvis överlever och att dessutom välja vilka fiskar vi tar. Nät dödar skoningslöst.
Men, vilket är viktigt: jag (och många med mig) är också helt övertygade om att sportfisket numer tar en ansenlig mängd fisk. Nätfisket har inte ökat de senaste åren, snarare tvärtom. Men sportfisket har ökat exponentiellt. Att tro att sportfisket inte står för en stor del av uttaget är inte bara naivt, det är också farligt. Vi blir inte trovärdiga om vi bara gapar åt ett annat håll och blundar för vår egen del i det hela.
I lite andra ordalag: försiktighetsprincipen brukar vara en bra utgångspunkt. Vi VET inte hur mycket fisk som tas upp, men det finns farhågor om att det är för mycket – oavsett vem som tar upp den. Räcker resursen? Hur ska vi hantera det? Det hjälper inte att peka finger åt andra hållet, utan vi behöver agera smart och hjälpas åt. Hade vi inte haft det fria fisket skulle vi förmodligen haft ett antal enskilda fiskevattensägare som satte P för vårt fiske. En liten baksida med fisket i dag är förstås avsaknaden av (vissa) lagstadgade regler (som maxuttag), rapporteringstvång, eller annan statistik som kunde hjälpa oss framåt.
Okej då. En liten snabb rapport från gårdagens hyperkorta fiskepass: Jag och Niclas fick varsin liten som gick snabbt åter. Ett par rappa hugg och någon virvel intill draget gav också lite puls. Efter att jag lämnat vattnet för andra bestyr släppte Niclas tillbaka ytterligare en och hade några kontakter. Häpp!
