Fiskedramatik

En riktig öringstjuv uppenbarar sig. Nej, det är ingen stor, skön gädda - som gärna kan få äta en och annan öring - utan en annan av havets toppredatorer som hittar en lämplig matbit. En säl. En hungrig säl har just snuvat Peter H på en fin blänkare som han krokat i försommaraftonen. 50 meter lina lär den ha dragit ut innan en upphetsad Peter fick sitt bete tillbaka. Men fisken blev förstås middag till den morrhårsförsedda opportunisten. Dramatik på hög nivå.

Växlande är ordet. Från svenska Ostkustens gäddäventyr till sommarförhoppningar med sutargrejorna. Ena stunden önskar jag mig lite kyla och vind för att få igång gäddorna. Visst går det att gneta upp några hyfsade rovfiskar, men det kräver lite trixande och inte så lite envishet. 

Tvärtom är det när jag avnjuter ett par kvällar i karpstolen för att meta sutare. Vinden lägger sig inte ens när solen försvunnit i väster. Kylan är påtaglig och flötestoppens lysstav dyker i små vågor. I kortare stunder myser jag med kaffekoppen, eller tampas med starka, buttra och resolut kämpande sutare. I andra, mindre enkla stunder byter jag flöte, blyar ner betet i bottenslammet, eller går över till feedermete och drömmer om det vädret jag inte alls skulle haft någon dag tidigare. Fiske är dramtiskt. Och oförutsägbart - som tur är.