Lösa fjäll i vårsolen

Det är en helt annan tur än en fisketur. Till att börja med. Men grejorna är med i bilen. När Joel och jag har uträttat viss nytta, käkat utomhuslunch och sett till att jag fått i mig några koppar kaffe är det bara att skrida till verket. Det tar fem kast innan ett hårt hugg efterföljs av en vilt hoppande fisk. Så där brukar inte besor bete sig, men den här gör det. För sidan som visas i solen är lite gråaktig. Joel fotoassisterar och jag skrattar säkert lite för mycket. Snart är det fler där. Puffar, följare och hugg. Joel tar två stycken på två kast innan vi känner oss nöjda med platsen. Alla är återblänkare, eller fortfarande mer färgade än så. Alla simmar givetvis åter.

Vi drar rejält på redan breda leenden när vi kommer till nästa tomma ställe. Inte en fiskare så långt ögat når. Kusten är vår och vårvädret så behagligt att det lockar att lägga sig raklång i grusslänten. Men havet lockar också. Vi fiskar parallellt längs ett intressant ställe och jag har tydligen turen på min sida. Ett kast längs med en liten djupficka resulterar i ett härligt tunggung. Tre-fyra snabba hopp får spöt att svaja av och an. Den här gången är det inget gråaktigt över sidoblänket i vårsolen. Blänkare. Stark som en arbetshäst och pigg som en nyanländ lärka. När den till slut kommer närmare ser vi att den är odlad.

Fettfeneklippt, knycklad ryggfena och lite deformerade bröstfenor. Det betyder att den hamnar på matbordet. Lösa silverfjäll gnistrar på händerna och vårvinden är ljummare än någonsin. Nu kanske man får arbetsro en kvart eller så. Innan fisket lockar igen.

Tack till Joel för fotohjälp.