Svammel. Dagen börjar i gassande vårsol och temperaturen är faktiskt stadigt över nollan. Det värmer i ansiktet, men drar kallt i nacken. Kanske har det lugnat sig lite på kusten, efter alla påskbesökare?
Men vi tar det säkra före det osäkra och åker dit ingen åker. Nåja. "Ingen" är väl att ta i. Niclas är utvadad när jag anländer. Jag har ingen större förhoppning i det ganska stilla havet, men drar till med en liten sprattlig öring nästan omgående. Sen är det tvärdött. Borde jag ha slutat?
Nä, det är ju ljuvligt ute. Men vi undrar så smått om vi skulle ha åkt någon annanstans ändå. Det är livlöst efter den första lillingen. Vi går över fuktiga stenöknar - platser där havet brukar skvalpa. Vi går torrskodda där vi brukar fiska. Det är helt enkelt svårt att känna igen sig. Även kamraten Rickard ansluter, med flugspö och glatt humör. Vi förflyttar oss gemensamt. Längre bort, mot samma undanflyende hav. Inte ett liv. Niclas börjar skåda fåglar, Rickard åker hem och jag kör ett sista desperat stopp på hemvägen.
Hugget är lojt och kampen inget att jubla över, men fisken är ändå en bra avrundning. En odlad öring som förirrat sig hit. Nu passar jag på att sluta på topp. Jag tänker att om man tar en öring på sista kastet känns det väl som en rätt bra dag. Jag motstår frestelsen att göra fler kast och tar en kopp kaffe medan jag känner att höger fot är plaskvåt. Läckage! Jaja, jag fick ju fisk på sista kastet.
8 kommentarer:
En del kan fiska, en del kan skriva, en del kan fota å det värsta är att kan allt......
Om du menar jag bugar jag djupt och tackar. Men jag är bara en enkel man som gör det jag tycker är kul.
Sjukt bra som vanligt Nicka! Tack för den inspirerande läsningen!
Ett stort tack från skrivarhörnan!
Hej Nika!
Trevlig läsning och superfina bilder som vanligt!
Jag har en fundering som du kanske kan hjälpa mig att få svar på.
Minimimåttet för havsöring på ön är 50cm men är detta bara en rekomendation? Om inte gäller inte samma regler för landnäten? Det lär ju fastna någon öring under 50cm och de flesta är väll mer eller mindre döda när näten vittjas.
Med vänlig hälsning Niclas
Halloj!
Tackar så mycket.
Minimimåttet är en regel, inte bar en rekommendation. Du måste släppa åter fisk under 50 cm. Det gäller nät- såväl som spöfiskare. Jag vet inte hur vanligt det är att mindre fisk fastnar i nät, men jag vet att man ju använder maskor som ska vara hyfsat anpassade.
Å andra sidan är det ännu värre att det fastnar lekmogen fisk, utlekt (undermålig) fisk eller riktigt stora fiskar.
Min personliga uppfattning är att ett maximimått egentligen vore bättre än ett minimått, men det är en helt annan diskussion. ;)
Håller helt med om maximimått av naturliga skäl. Se på det kustnära fisket i Norge dit svenskar och tyskar åker för att fiska så stor lekfisk som möjligt under våren. I längden kommer et inte att hålla även om Nordsjön inte går att jämföra med Östersjön.
Funderar igen på de öringar som har skadad fettfena,kan den inte ha blivit skadad i de grunda Gotländska bäckarna genom att den skavs mot botten eller annat,i nät osv ? Måste det vara en odlad fisk för att fettfenan är "skrubbad"?
Ha det skönt därute!
Tomi
Hallo Tomi!
Nja, fettfenan är inte alltid ett säkert kännetecken,. Men å andra sidan är det relativt tydligt när den helt saknas, eller är tydligt avknipsad. Jag tror inte heller att fettfenan råkar ut för så mycket i samband med lek, den sitter ju inte så illa till...
Men om man har både en saknad/knipsad fettfena och ryggfena (och/eller andra fenor) som har knäckta och missbildade fenstrålar är det alldeles säkert en odlingsskadad firre. Man får lägga ihop lite olika kännetecken.
Sportfiskemässan kallar. Vi hörs. :)
Skicka en kommentar